Analys: En modernisering av Sveriges investeringsskyddsavtal

Sveriges bilaterala investeringsavtal är föråldrade och i behov av att moderniseras. I den här analysen granskar Kommerskollegium Sveriges befintliga BIT:s och ger förslag hur de kan moderniseras.

Många av Sveriges bilaterala investeringsavtal (bilateral investment treaties, BIT:s) är från 1990- och tidigt 2000-tal. De är föråldrade och i behov av att anpassas för att Sverige bättre ska kunna bemöta globala utmaningar såsom klimatomställningen och FN:s hållbarhetsmål. EU-domstolen slog också 2009 fast att flera av Sveriges bilaterala investeringsavtal står i strid med EU-fördragen.

I den här analysen granskar Kommerskollegium samtliga Sveriges 52 bilaterala investeringsavtal. Vi rekommenderar en övergripande reform av dessa avtal för att modernisera dem och säkerställa att de uppfyller aktuella politiska mål och EU-rättsliga krav. Detta bör realiseras genom att utarbeta ett nytt modellavtal.

Varför behövs investeringsskyddsavtal?

Investeringsskyddsavtal syftar till att främja ekonomiskt samarbete och välstånd genom att stimulera utländska direktinvesteringar i ett land. Investeringar förväntas leda till ekonomisk tillväxt, ökad produktivitet och innovation. Men de positiva effekterna av utländska direktinvesteringar är inte garanterade och beror på mottagarlandets förmåga att utnyttja investeringarna.

Mot denna bakgrund erbjuder bilaterala investeringsavtal materiellt och processrättsligt skydd för utländska investerare, inklusive icke-diskriminering, rättvis och skälig behandling, fullständigt skydd och säkerhet, skydd mot expropriation, samt bestämmelser om fri kapitalöverföring.

Öppnar för tvister

Investeringsskyddsavtalen har dock hamnat i blåsväder de senaste åren. Avtalen kritiseras inte minst för att de gör det möjligt för investerarna att stämma mottagarlandet i en speciell tvistlösningsmekanism (Investor-State Dispute Settlement, ISDS). Mottagarlandet kan därmed utsättas för kostsamma rättprocesser som kan leda till höga skadeståndskrav.

Den här tvistlösningsmekanismen har kritiserats för att den anses begränsa mottagarlandets möjligheter att lagstifta i allmänhetens intresse utan hot om rättsliga krav för kompensation. Det finns också risk för att mottagarländer avstår från viktiga samhällspolitiska beslut av rädsla för potentiella ekonomiska påföljder från ISDS-domar. Trots att många stater har omförhandlat eller sagt upp sina bilaterala investeringsavtal, fortsätter dessa avtal att vara strategiska verktyg för att attrahera globalt kapital.

Bättre balans mellan stat och investerare

Sveriges bilaterala investeringsavtal balanserar inte i tillräcklig utsträckning investerarens rättigheter med statens rätt att lagstifta. Avtalen är sårbara för kritik och öppnar för investeringstvister. Dessutom måste Sverige förhålla sig i framtida förhandlingar om investeringsskyddsavtal till EU:s investeringspolitik som sätter högre krav än vad Sveriges befintliga avtal återspeglar.

Denna analys identifierar tre handlingsalternativ för Sverige: säga upp befintliga avtal, omförhandla specifika bestämmelser om kapitalöverföring eller genomföra en omfattande modernisering av alla bilaterala investeringsavtal.

Kommerskollegium anser att den bästa långsiktiga lösningen är att genomföra en omfattande reform av Sveriges alla bilaterala investeringsavtal. Ett nytt modellavtal behöver då utvecklas som balanserar investeringsskydd med Sveriges rätt att reglera för att uppnå hållbarhetsmål och andra politiska mål. Moderniseringen skulle även ta hänsyn till kritiken mot BIT:s och ISDS genom att förtydliga investerares och statens rättigheter.