Analys: The WTO Appellate Body Crisis – a contribution to the ongoing discussions
WTO:s överprövningsorgan (på engelska: Appellate Body) har legat nere sedan slutet av 2019. WTO:s medlemsländer har kommit överens om att få igång ett fullt fungerande tvistlösningssystem senast 2024.
Nu pågår en informell process för att återstarta verksamheten. Därför har vi analyserat delar av kritiken, för att både förstå situationen bättre och bidra till diskussionerna med förslag på åtgärder. Pm:en är en självständig produkt från Kommerskollegium och ska inte ses som en position från den svenska regeringen eller EU.
Emilie Eriksson, vad betyder överprövningsorganet för Sverige och svenska företag?
Det är viktigt att företag kan känna förtroende för de regler som finns för den internationella handeln. Utan ett fungerande tvistlösningssystem riskerar man att länder tolkar regelverket olika eller att handelsrelationer utsätts för maktspel av en starkare part.
Reglerna i WTO:s avtal går bland annat ut på att konkurrensen ska vara rättvis mellan handelsparterna. Överprövningsorganet har till exempel tagit ställning till staters bidrag till inhemska industrier, som i Airbus- och Boeing-tvisterna mellan EU och USA. Hypotetiskt kan man också tänka sig att legaliteten av USA:s gröna subventioner som är riktade till inhemska företag (Inflation Reduction Act, IRA) och EU:s koldioxidavgift för importerade varor som inte har betalat för sina koldioxidutsläpp (CBAM) kunde vara frågor som någon skulle vilja prövas av överprövningsorganet.
Vad beror det på att överprövningsorganet ligger nere?
Det är i huvudsak USA som har varit kritiska. De anser att organet har gått utöver sina befogenheter, bland annat det som organet faktiskt ska besluta om. Dessutom anser USA att organet har skapat bindande prejudikat med sina rapporter, vilket är problematiskt eftersom det är WTO-medlemmarna som ska besluta reglerna. USA har också pekat på att organet inte alltid har hållit sig till de tidsfrister som gäller. USA har blockerat tillsättningen av nya medlemmar i organet, och det har därför inte kunnat bedriva sin verksamhet.
Är kritiken befogad?
Att organet i vissa fall har tagit för lång tid på sig stämmer. Det skulle vara bra om parterna och överprövningsorganet kunde vara flexibla och föra en dialog om en tvist är komplex och behöver mer tid. Denna typ av problem borde alltså gå att komma åt med exempelvis bättre processledning och kommunikation under processen.
Vi bedömer dock att det inte är något problem med själva reglerna för överprövningsorganet (WTO:s överenskommelse om regler och förfaranden för tvistlösning), utan snarare om hur reglerna har tolkats och tillämpats i praktiken.
Vad kan man göra åt det?
Förutom en bättre processledning i tvistlösningen, skulle en årlig dialog mellan WTO-medlemmarna och överprövningsorganets medlemmar kunna skapa samsyn. Det kan också behövas diskussioner om förändringar i de materiella delarna av WTO-regelverket – där man av erfarenhet vet att det finns otydliga skrivningar.
Man skulle också kunna tänka sig olika typer av förtydliganden och tillägg, som klargör syftet med tvistlösningssystemet samt rollen och skyldigheterna för överprövningsorganets medlemmar. Det skulle kunna skapa en bättre gemensam förståelse för vad man vill uppnå.
Finns det tillräcklig drivkraft bland WTO:s medlemmar att åstadkomma förändring?
Eftersom det nu pågår en process så är jag hoppfull om att WTO-medlemmarna verkligen är genuina i sina ansträngningar, att de vill hitta en lösning. Från Kommerskollegiums sida hoppas vi att vår pm kan bidra till att återupprätta överprövningsorganet nästa år.