Rapport: Trade and climate change – promoting climate goals with a WTO agreement

Handelspolitiken kan bidra mer för att underlätta klimatomställningen. I den här rapporten redovisar Kommerskollegium vad ett avtal inom Världshandelsorganisationen, WTO, bör innehålla och hur det kan utformas. Emilie Eriksson, en av författarna till rapporten, berättar.

Vad är bakgrunden till den här utredningen?

Inom WTO har medlemsländerna försökt förhandla fram ett avtal med miljövaror och -tjänster sedan början av 2000-talet, men inte lyckats. Man har pratat om murar mellan handels- och klimatpolitiken.

Mot bakgrund av den pågående klimatkrisen har vi analyserat hur handelspolitiken skulle kunna bidra till klimatomställningen. Det gör vi genom att lyfta fram vad WTO-medlemmarna skulle behöva enas om och hur det skulle kunna göras.

Vad är er slutsats?

Vår huvudslutsats är att WTO och WTO:s medlemmar kan göra mycket för att främja klimatomställningen – genom att underlätta handel med klimatvänliga varor och tjänster och genom att ta bort fossila bränslesubventioner. Ett ambitiöst avtal som omfattar liberalisering av varor och tjänster och en utfasning av fossila bränslesubventioner skulle skapa störst klimatnytta. Eftersom det är svårt att komma överens om det här i dagsläget lyfter vi fram olika alternativ för avtalsformer som inte behöver omfatta alla WTO-medlemmar.

Vilka är de viktigaste medskicken till beslutsfattarna?

Vi rekommenderar att beslutsfattare strävar efter att ta bort handelshinder för klimatvaror och tjänster i så stor utsträckning som möjligt. Det skulle sänka kostnaderna för att minska utsläpp och främja spridningen av klimatvänlig teknologi över gränserna.

Vi utgår också från problem som har uppstått vid tidigare förhandlingar och visar på många tekniska möjligheter att lösa dem. Ett av de största problemen har varit att komma överens om vilka varor och tjänster som ska inkluderas. Vi rekommenderar att valet av varor och tjänster där handelshinder ska tas bort baseras på metoder som är objektiva och där ett klimatsyfte står i fokus. I rapporten föreslår vi en sådan ansats som utgår från FN:s klimatpanels, IPCC:s, rekommendationer av åtgärder som kan minska utsläpp. Vi anser också att vissa varor som inte är klimatvaror i sig, men som är oumbärliga för produktionen av klimatvaror, inkluderas.

Vad har ni kommit fram till när det gäller fossila bränslesubventioner?

Att fasa ut subventioner till fossila bränslen är förmodligen nödvändigt för att uppnå Parisavtalets mål. Eftersom det finns internationella överenskommelser om att fasa ut ineffektiva fossila bränslesubventioner analyserar vi vilka subventioner detta skulle omfatta och kommer fram till att alla, med undantag för subventioner i form av skattenedsättningar för koldioxidprissättning, kan klassas som ineffektiva. Vi visar också att det är möjligt att använda existerande avtal som reglerar subventioner inom WTO som inspiration för att även skapa regleringar för fossila bränslesubventioner.

Vilka knäckfrågor har ni identifierat?

Förutom hur man väljer varor och tjänster och hur man ska definiera och reglera fossila bränslesubventioner är också frågan om kritisk massa en viktig fråga. Det handlar om vilka och hur många parter som bör ingå ett avtal för att det ska träda i kraft. Ju fler som deltar, desto större blir effekten på utsläppsminskningar. Men samtidigt kan ett krav på att en stor andel av WTO:s medlemmar ska delta innebära att avtalet inte kommer till stånd.

Ur ett klimatperspektiv har vi kommit fram till att ett krav på kritisk massa inte är nödvändigt när det gäller att ta bort handelshinder för varor och tjänster. För regleringar av fossila bränslesubventioner kan dock en kritisk massa vara viktigare för att undvika så kallat koldioxidläckage och snålskjutsproblematik.

Kommer ett sådant här avtal vara intressant för utvecklingsländer?

Att utvecklingsländer deltar i ett sådant här avtal är viktigt från klimatsynpunkt, men också från ett utvecklingsperspektiv. För att underlätta för utvecklingsländer att gå med i ett avtal föreslår vi att man erbjuder teknisk assistans för att de ska kunna genomföra vissa åtaganden och längre tid för att genomföra avtalet.

Vad hoppas ni åstadkomma med utredningen?

Vi hoppas bidra till att beslutsfattare tar initiativ till förhandlingar, att de förstår att det är möjligt att skapa ett avtal och att de sätter i gång snabbt. Till experterna – de som ska förhandla – hoppas vi kunna bidra med praktiska lösningar på problem som kan uppstå under förhandlingar, till exempel hur man väljer ut klimatvaror och -tjänster, och hur man ska definiera och reglera fossila bränslesubventioner.