Rapport: An EU trade policy for geopolitical ends

Är EU:s säkerhet beroende av en handelspolitik som i större utsträckning begränsar handel och ekonomisk integration? I skenet av att de geopolitiska spänningarna ökar har Kommerskollegium granskat forskningslitteraturen om handel och säkerhet. I den här rapporten diskuterar vi alternativa handelspolitiska strategier för att främja fred och säkerhet. Per Altenberg, författare av rapporten, berättar.

Den här rapporten handlar om geopolitik, säkerhetspolitik och handelspolitik. Hur hänger de ihop?

Handel med andra länder stärker EU ekonomiskt bland annat genom att EU-företag får tillgång till produktivitetshöjande teknologi, kunskap, kapital och insatsvaror. De mest produktiva EU-företagen ges vidare möjlighet att växa och bli större. En mer attraktiv ekonomi stärker i sin tur EU geopolitiskt, något som i slutändan även kan bidra till att värna säkerheten för EU och dess medlemsstater. Forskning visar slutligen att handel och ekonomisk integration har en stabiliserande säkerhetspolitisk effekt, även i relation till auktoritära länder.

Varför har Kommerskollegium tagit fram den här rapporten?

Under flera år har det pågått en glidning i EU-debatten mot uppfattningen att vår säkerhet är beroende av en handelspolitik som begränsar handel och ekonomisk integration. Vår rapport visar att de geopolitiska spänningarna mycket riktigt ökar, men att svaret på den utmaningen inte är att dra upp vindbryggan och sträva efter att begränsa det ekonomiska utbytet med andra länder. Den visar också på hur traditionella säkerhetspolitiska synsätt inte kan överföras rakt av till handelspolitiken. Om EU ska använda handelspolitiken för geopolitiska syften måste det ske på ett smart sätt som fortsätter att bygga på den framgångsrika historiska erfarenheten av ekonomisk integration.

Vilka är de viktigaste medskicken?

EU:s historiska strategi att främja fred och säkerhet via ekonomisk integration fungerar. Den bör inte överges när vi går in i en ny era som präglas av geopolitiska spänningar och växande protektionism. Genuina säkerhetshot legitimerar ibland diskriminering av utländska intressen, till exempel i form av sanktioner, men det är viktigt att handel och investeringar inte slentrianmässigt ges en säkerhetspolitisk tolkningsram.

Ett fungerande multilateralt samarbete ligger i EU:s intresse och bör fortsatt vara huvudspåret i handelspolitiken. Om denna väg blockeras bör EU söka fördjupad integration med länder som är likasinnade i handelspolitiken och i synen på globala utmaningar. En ambition bör vara att binda ihop existerande avtal bättre så att det skapas sammanhållna frihandelsområden där EU är en central del. Även den transatlantiska relationen med USA bör repareras och fördjupas. Ur ett geopolitiskt perspektiv är det rimligt att överväga ett frihandelsavtal med USA.

När det gäller relationen till länder som Kina bör det ömsesidiga ekonomiska beroendet och fungerande handelspolitiska relationer upprätthållas, utan att det nödvändigtvis innebär samma ambition när det gäller fördjupad ekonomisk integration som med likasinnade länder. Ekonomisk ”frikoppling” från Kina är inte önskvärd vare sig ur ett handelspolitiskt eller ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Ni lyfter fram EU som ett exempel på hur handel kan främja fred och säkerhet, kan du utveckla det?

EU:s tillkomst och utvidgning är det mest uppenbara exemplet på att ekonomisk integration fungerar som ett effektivt verktyg för säkerhetspolitisk stabilitet. Det gäller även EU:s insatser på västra Balkan, där EU-medlemskap och pågående processer mot EU-medlemskap har bidragit till stabilitet och återuppbyggnad efter 1990-talets förödande krig. Exemplen visar också att förväntningar på framtida handelsrelationer är oerhört viktiga och att det säkerhetspolitiska värdet av ekonomisk integration bygger på att den är en pågående process, snarare än ett tillstånd.

Rapporten är kritisk mot begreppet ”strategisk autonomi” och mot ensidiga handelsbegränsande åtgärder som ett sätt att främja geopolitiska intressen. Kan du utveckla det?

Vi säger att termen ”strategisk autonomi” ger otillräcklig strategisk vägledning. Andra delar i EU:s handelspolitiska översyn ger bättre och tydligare vägledning för hur EU kan använda handelspolitiken för geopolitiska syften.

I rapporten går vi även igenom problem med att främja säkerhetspolitiska intressen med ensidiga handelsbegränsande åtgärder. Hit hör risken för att det multinationella systemet undermineras, att EU ser alla verktyg som en hammare, att strävan efter oberoende från andra gör det svårt att lösa problem tillsammans med andra (den så kallade ”autonomifällan”), att vi straffar oss själva mer än motparten, samt att handelspolitiken genomgår en ”säkerhetisering”, det vill säga att normala utmaningar slentrianmässigt beskrivs som säkerhetshot för att motivera extraordinära handelspolitiska åtgärder.

Vi menar därför att EU inte bör införa ensidiga åtgärder som diskriminerar utländska företag med mindre än att det görs en bedömning av åtgärdernas effektivitet, välfärdseffekter, risken för motåtgärder, administrativa kostnader för företag samt omfattningen av det problem som åtgärderna ska lösa.

Vad baserar ni slutsatserna på?

Vi baserar dem på en genomgång av forskningslitteraturen om handel och säkerhet.