Vår historia

Kommerskollegium är ett av Sveriges äldsta centrala ämbetsverk och en produkt av den svenska stormaktstiden på 1600-talet. Rikskanslern Axel Oxenstierna var mycket aktivt pådrivande och skrev myndighetens instruktion. Så skapades 1651 Kommerskollegium, i början kallat "Generalhandels- eller Kommerskollegium".

Den viktigaste uppgiften för det nyskapade verket var 1651 att främja handeln, sjöfarten och manufakturerna (industrin). Ämbetsverket skulle "skåda, förfara, rätt intaga och överväga allt vad som ... studsar, hindrar, avskär eller helt sönderriver och kullstöter" dessa näringar. Instruktionen formade sig i långa stycken till en handelspolitisk programförklaring riktad mot Holland, som vid denna tid dominerade den internationella handeln och sjöfarten. Instruktionen framhöll bland annat att handeln var till gagn för "riksens styrka och säkerhet".

Dick Harrison om Kommerskollegiums historiska kontext

Hör Dick Harrison, professor i historia, berätta om hur Kommerskollegium bildades och tiden som var då. 

Myndighetens arbetsområden

Länge härskade merkantilismens principer som bland annat innebar att näringslivet styrdes ganska detaljerat av myndigheterna. I Sverige spelade Kommerskollegium en mycket viktig roll i alla dessa sammanhang.

Ett ansvarsområde som fanns med från början var den centrala tulladministrationen som dock flyttades från kollegiet 1723. Till de mera udda uppgifterna hörde tillsynen över de så kallade spinnhusen (arbetsfängelse för kvinnor); ett av dem låg på Långholmen i Stockholm.

1800-talet innebar att olika regleringar som Kommerskollegium varit ansvarigt för avvecklades. Denna utveckling fullbordades med 1864 års näringsfrihetsförordning. Samtidigt fick dock kollegiet nya arbetsområden. Bland annat tog Kommerskollegium över Bergskollegiums arbetsuppgifter när den myndigheten lades ner 1857. Likaså anförtroddes myndigheten uppgifter som patentmyndighet.

Efter en lång period av osäkerhet fick Kommerskollegium en ny organisation 1891, vilket blev en vändpunkt för myndigheten. Sveriges styre månade om dels näringarnas behov av stöd och uppmuntran, dels statens uppgift att ingripa i det ekonomiska livet. Budgetmässigt hörde kollegiet under finansdepartementet men fördes över till handelsdepartementet 1920.

Följ med vår arkivarie Åsa Ljungqvist Wihl till våra adresser från 1651 och framåt.

Myndighetsavknoppningar

Kommerskollegiums utveckling under det senaste seklet speglar i stor utsträckning framväxten av det moderna myndighetssverige, främst inom näringspolitikens område. I många fall har ansvaret för ett nytt arbetsområde först lagts på kollegiet. När sedan verksamheten vuxit i omfattning har uppgiften så småningom knoppats av och en ny myndighet bildats. 

Några exempel: Patent- och registreringsverket bildades 1891 genom en utbrytning från kollegiet. När Socialstyrelsen inrättades 1913 överfördes yrkesinspektionen och tillsynen över sjukkassorna dit från kollegiet. 1946 fick kollegiet en monopolutredningsbyrå, som 1957 överfördes till det nyinrättade SPK. Sjöfartsverket tillkom 1956 då sjöfartsbyrån vid kollegiet avskildes. När SCB ombildades 1962 fördes kollegiets statistiska byrå dit.

Vid halvårsskiftet 1956 förstärktes kollegiets profil på utrikeshandelns område kraftigt. Då upphörde Statens handels- och industrikommission - ett av de återstående kristidsorganen från beredskapsåren - och större delen av dess permanenta arbetsuppgifter överfördes till kollegiet. Kort därefter uppdrogs åt kollegiet att utreda vissa frågor om det då föreslagna europeiska frihandelsområdet. Det skulle komma flera sådana uppdrag - Efta-konventionen trädde i kraft 1960.

Verksamheten vid Statens handelslicensnämnd flyttades till kollegiet den 1 juli 1962. Det innebar ansvar för administrationen av alla utrikeshandelsregleringar i fråga om industrivaror.

Ett antal inrikesbyråer från Kommerskollegium utgjorde kärnan när Sind, numera Tillväxtverket och Vinnova, inrättades 1973.

Därmed kunde man renodla kollegiets ansvar. Regeringens proposition uttalade att verkets uppgifter skulle koncentreras till handelspolitik och utrikeshandel samt till vissa frågor i samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. På det senare området definierades ansvaret negativt till sådana frågor som inte ankom på annan myndighet. Till detta fördes auktorisation av revisorer 1973 och tolkar/translatorer 1976.

Mer och mer handelspolitik

I 1973 års proposition angavs att kollegiet har det centrala utredningsansvaret för handelspolitiken samt uppgift att avge yttranden och förslag på detta område. I början av 1990-talet flyttades Kommerskollegiums ansvar för att auktorisera tolkar och translatorer till Kammarkollegiet. Dit flyttades även ansvaret för att hantera resegarantier. Auktorisationen av revisorer flyttades till den nyskapade myndigheten Revisorsnämnden 1995.

Sedan mitten av 1990-talet är Kommerskollegium helt inriktat på utrikeshandel och handelspolitik. På 2000-talet har kollegiets arbete med EU:s inre marknad intensifierats. Här finns bland annat Sveriges Solvitcenter, som hjälper företag och privatpersoner att ta tillvara sina rättigheter på EU:s inre marknad.

Under 2000-talet bedriver myndigheten även handelsrelaterat utvecklingssamarbete och hjälper exportörer i utvecklingsländer att komma in på den europeiska marknaden. Även uppdrag på sanktionsområdet och om granskning av utländska direktinvesteringar har tillkommit.

 

Ovanstående text bygger bland annat på historikern och tidigare Kommerserådet Bo G Halls texter om Kommerskollegiums historia. Mer utförlig beskrivning av den äldre historien finns i boken "Det svenska urverket - Kommerskollegium 350 år".