Vad krävs för största och snabbast möjliga globala vaccinproduktion?

Hur ska världen nå största och snabbast möjliga produktion av covid-19-vaccin? Handelspolitiken behöver bidra med att inte införa exportrestriktioner eller andra handelshinder. Dessutom krävs transparens kring vaccinproduktionen och dess värdekedjor. Det skriver Anders Ahnlid, Kommerskollegiums generaldirektör, i sin krönika.

Livräddande vaccin så fort som möjligt, till så många som möjligt. Det är den till synes enkla devisen som för närvarande gör att covid-19 åter utsätter den internationella handeln för prövningar. För ett år sedan, i början av pandemin, var det export och import av skyddsutrustning som skapade problem. Nu är det handeln med vaccin som medför motsättningar mellan länder och ställer beslutsfattare i EU, liksom på andra håll, inför svåra avvägningar.

Trycket på politiskt ansvariga att ge efter för ”vaccinnationalism” innebär särskilda utmaningar för EU. Unionen är, å ena sidan enligt kommissionen, världens största exportör av vaccin mot covid-19, men uppfattas, å andra sidan, ha halkat efter i utrullningen av vaccin till de egna medborgarna. Länder som Storbritannien, USA och Israel har hittills vaccinerat en större del av sin befolkning än vad som är fallet inom EU.

EU har slutit förhandsköpsavtal med sex vaccintillverkare av vilka avtalet med Astra Zeneca har hamnat i skottgluggen, eftersom bolaget inte levererar på det sätt som avtalet, enligt kommissionen, anger. EU:s problem med Astra Zenecas vaccin har uppstått på grund av skillnader mellan olika köpares kontrakt, tolkningen av kontraktens innebörd och oväntade störningar i tillverkningsprocesser.

EU:s regler om övervakning av export av vaccin ska garantera reciprocitet och proportionalitet.

Vikten av att hålla uppgjorda tidsplaner för att så fort som möjligt kunna erbjuda alla EU-medborgare möjlighet att få vaccin har medfört att EU infört regler om övervakning av export av vaccin, inklusive möjligheten att stoppa sådan export till länder som har handelsbegränsande klausuler i sina kontrakt och/eller har nått längre i vaccineringen av sin befolkning än EU. Reglerna ska garantera ”reciprocitet” och ”proportionalitet” och i Sverige är det Kommerskollegium som har ansvar för hanteringen av dem.

Särskilt Storbritannien har haft anledning att oroa sig för exportrestriktioner i EU eftersom den brittiska regeringens upphandlingskontrakt förhindrar Astra Zeneca att exportera vaccin som produceras i Storbritannien innan vaccineringen av landets befolkning anses tillräcklig. EU-kommissionen kan däremot inte luta sig mot motsvarande klausuler i sina kontrakt. Fabriker i EU har försett Storbritannien med mer än 20 miljoner vaccindoser, medan inga har sänts i motsatt riktning.

Av det skälet har EU nu beslutat att förbjuda export av Astra Zenecas vaccin från EU till Storbritannien och andra länder som har kontrakt med exkluderande effekt. Världshälsoorganisationens (WHO:s) globala program för vaccindistribution, Covax, undantas dock från EU:s exportstopp.

Det vore emellertid mycket oklokt av EU att införa ett totalt exportförbud. Ett sådant skulle visserligen sannolikt inte strida mot handelsreglerna, men det vore likväl olämpligt.

Vaccinframställning är en i hög grad internationaliserad process där långa leveranskedjor, som involverar flera länder, behövs innan en dos vaccin kan stickas i armen.

För ett exportförbud gäller, liksom för handelshinder i övrigt, att den som inför det riskerar att ”skjuta sig själv i foten”. Förbud riskerar medföra att andra länder följer efter, vilket skulle göra det ännu svårare att fördela vaccinet över världen på ett rättvist sätt.

Skadan skulle bli än större om även insatsvaror och teknisk utrustning för vaccinframställning drogs in i en konfliktspiral. Vaccinframställning är, liksom många andra tillverkningsprocesser, numera en i hög grad internationaliserad process där långa leveranskedjor, som involverar flera länder, behövs innan en dos vaccin kan stickas i armen.

Det är viktigt att EU föregår med gott exempel också för att unionen med trovärdighet ska kunna fortsätta att driva sitt viktiga initiativ om förbättrade villkor för handeln med hälsorelaterade varor och tjänster i WTO.

Kommerskollegium har tidigare visat att öppna globala leveranskedjor räddade oss undan brist på skyddsutrustning och medicinteknik i början av coronapandemin. Slutsatsen är giltig även för vaccin. Handelshinder riskera att fördyra och försena, och att förvärra snarare än att avhjälpa bristsituationer.

Transparens är a och o för att skapa förutsägbarhet och återupprätta tillit.

För den som värnar om en fungerande handel är uppgifterna om exportrestriktioner och handelshindrande offentlig upphandling i USA, Indien och Storbritannien oroande. Ett handelskrig skulle leda till att färre doser vaccin produceras och att utrullningen skulle fördröjas ytterligare, och då inte minst i utvecklingsländerna, för vilka tidsplanen redan är mycket utsträckt. Samtidigt som vaccineringen pågår i vår del av världen är det av stor vikt att vaccinet får global räckvidd. Det är först när större delen av befolkningen är vaccinerad som pandemin kan stävjas på riktigt. Det är därför viktigt att EU fortsätter att exportera vaccin till utvecklingsländer i så snabb takt som möjligt.

De handelspolitiska rekommendationerna till följd av vaccindramat är därför lika tydliga som enkla:

• Avstå från exportrestriktioner och offentlig upphandling som hindrar handeln.
• Garantera transparens och öppenhet avseende vaccinproduktionen och dess värdekedjor.

Transparens är a och o för att skapa förutsägbarhet och återupprätta tillit. Ett sätt att åstadkomma detta är att öka kraven på att de regler som finns och som säger att exportrestriktioner måste anmälas i WTO verkligen följs.

Eftersom stora statsstöd ligger bakom tillverkningen av vaccin finns det också skäl att offentliggöra kontrakt mellan offentliga köpare och vaccintillverkande läkemedelsföretag för att bidra till ökad tillit mellan parterna. Överlag kräver situationen nya former av relationer mellan offentliga organ och privata företag.

Överläggningar behövs mellan de stora aktörerna för att hålla leveranskedjorna öppna i syfte att nå största och snabbast möjliga globala vaccinproduktion.

Till detta bör läggas behovet av öppen och ärlig dialog om handelsvillkoren mellan de stora aktörerna på området: EU, USA och Indien, med tillägg av Storbritannien. Det är bra att EU och Storbritannien nu har överläggningar, men länder som USA och Indien behöver också komma med för att hålla leveranskedjorna öppna i syfte att nå största och snabbast möjliga globala vaccinproduktion. Vaccin från andra tillverkare, som Kina och Ryssland, är förstås också av vikt i detta sammanhang.

En aktiv dialog och samarbete mellan världens största länder i G20 bekämpade effektivt finanskrisen efter 2008. Motsvarande mobilisering har hittills saknats under coronapandemin. Att den skulle behövas är obestridligt, också från handelssynpunkt. Ju längre vi kan hålla vaccinets leveranskedjor öppna, desto mer förbättrar vi möjligheterna för att vaccinbristen ska kunna övergå i överskott så att liv kan räddas och vardagen åter kan bli mer lik den vi en gång hade före pandemin…

 

Anders Ahnlid
Generaldirektör