På önskelistan – ett enigt WTO för större handlingskraft

I årets sista krönika sammanfattar Kommerskollegiums generaldirektör, Anders Ahnlid, WTO:s utveckling från 1995 och vilka utmaningar som organisationen nu står inför. För att få en bättre fungerande världshandel som bidrar till välstånd och ökad hållbarhet finns många knäckfrågor som WTO:s 164 medlemsstater gemensamt behöver lösa.

En av de mest minnesvärda händelserna under mina numera ganska många yrkesverksamma år var när GATT:s dåvarande generaldirektör Peter Sutherland slog klubban i bordet i Genève i december 1993 och därmed avslutade förhandlingarna i den så kallade Uruguay-rundan efter sju års mödosamt arbete. Klubbslaget innebar att det provisoriska GATT blev Världshandelsorganisationen (WTO), med en avsevärt utvidgad regelbok, från och med 1 januari 1995.

Detta skedde under en kort period av vår historia efter det kalla krigets slut då framsteg av detta slag var möjliga. Det dröjde inte länge förrän problemen åter började dominera i det globala handelssystemet.

Globalisering blev för många ett skällsord. Efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 lyckades EU ändå driva igenom att den så kallade Doha-rundan startade i syfte att ytterligare utvidga och förbättra WTO:s regelverk. Samtidigt blev Kina medlem av WTO. Doha-rundan sköts i sank i augusti 2008, en kort tid före Lehman Brothers konkurs och den följande stora recessionen.

Sedan dess har ambitionerna för WTO reducerats undan för undan. Uppgörelser om förenklade handelsprocedurer och informationsteknologi har visserligen nåtts, men svårigheter och problem att komma överens har dominerat i organisationen, vars viktiga beslut måste fattas enhälligt av de 164 medlemsländerna. Därtill har Kinas inträde i organisationen medfört betydande utmaningar.

Sverige och EU vill se uppslutning bakom behovet av att hålla internationell handel öppen.

Förväntningarna är därför lågt ställda inför WTO:s tolfte ministermöte, som nyligen sköts upp på grund av coronapandemin, men som kommer att hållas när så blir möjligt under 2022. Organisationens ännu rätt nytillträdda generaldirektör Ngozi Okonjo-Iweala gör sitt bästa för att ingjuta kraft och mod i arbetet inför ministermötet. Samtidigt står det klart att USA koncentrerar sig på sin kraftmätning mot Kina och ännu inte är redo att visa ledarskap i WTO. Det underlättar i sin tur för länder som Indien att blockera framsteg i arbetet.

Att medlemsländerna enas om vikten av WTO och dess regelverk i sig, skulle därför kunna ses som ett viktigt resultat från kommande ministermöte, men ambitionerna bör förstås sättas högre än så...

Av naturliga skäl står frågor i coronapandemins kölvatten på dagordningen. Sverige och EU vill se uppslutning bakom behovet av att hålla internationell handel öppen så att produktion av och handel med vaccin, och andra hälsoprodukter, kan fortgå på friast möjliga villkor. Samtidigt vill främst utvecklingsländer, anförda av Indien och Sydafrika, ha undantag för patentskydd för vaccin mot covid-19. Brist på en lösning här riskerar att blockera framsteg i andra frågor.

På dagordningen står också den 20-åriga förhandlingen om fiskesubventioner liksom segslitna jordbruksfrågor. Går det att hitta en balanserad förhandlingslösning för dessa områden? Det återstår att se.

Insatser till stöd för klimatomställningen borde initieras.

Utöver detta borde insatser till stöd för klimatomställningen initieras. Att sätta i gång arbete för att reformera WTO vore också av vikt, inte minst för att kunna återuppta verksamheten i överprövningsorganet i systemet för att lösa tvister, som blockeras av USA.

När de väl möts kommer ministrarna också att kunna notera läget i de pågående förhandlingarna om e-handel, som förs mellan 86 av WTO:s medlemmar. På samma sätt kan en uppgörelse mellan 67 medlemmar om nationella regleringar som påverkar handeln med tjänster välkomnas. Ministeruttalanden av olika slag förväntas också, inklusive om handel och jämställdhet.

Sammantaget står det dock klart att WTO inte levererar på det sätt som dem av oss som håller det multilaterala handelssystemet högt skulle önska.

Vad göra?

Här är fyra områden som skulle skapa förutsättningar för framsteg i det multilaterala handelssamarbetet:

• WTO:s system för att lösa tvister måste bli effektivt igen. Det är inte minst viktigt för små länder, men också för att begränsa och lösa handelskonflikter mellan stora. Det finns oroande tecken på att några av världshandelns stormakter ignorerar sina åtaganden i WTO och inför ensidiga åtgärder för att straffa länder som anses agera fel. Om denna trend mot ensidig rättsskipning tillåts fortsätta så undergrävs förutsättningarna för ett regelbaserat handelssystem.
• En bättre grund behöver läggas för WTO:s bidrag till klimatarbetet efter COP26. Klimatvänliga produkter behöver kunna handlas fritt för att påskynda spridningen av den teknologi som behövs för klimatomställningen, såsom Kommerskollegium nyligen visat i en rapport. Dessutom behöver marken beredas för åtgärder av den typ som EU planerar för att prissätta koldioxid vid gränsöverskridande handel (Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM).
• En annan viktig uppgift är att skapa förutsättningar för uppgörelser mellan ett begränsat antal av WTO:s 164 medlemmar. För närvarande avvisar framför allt Indien och Sydafrika varje försök att konstruera begränsade så kallade plurilaterala avtal i WTO. Detta medför att det till exempel är ovisst om, och i så fall på vilket sätt, förhandlingen om e-handel kan föras i hamn. Det pågår en diskussion om legala lösningar som bygger på så kallade Joint Statement Initiatives. Resultatet kan få avgörande betydelse för WTO:s framtid; om förhandlingar fortsatt kan bedrivas inom organisationens ram, eller om de ska behöva flyttas utanför.
• WTO måste också hantera utmaningar som följer när en auktoritär handelsjätte som Kina inför åtgärder som snedvrider handeln och försvårar konkurrens på marknadsmässiga villkor. Ett sätt att gå framåt vore att koncentrera arbetet på att undanröja handelssnedvridande industrivarusubventioner. I coronapandemins spår rullas enorma sådana nu ut också i EU och USA. Möjligen kan detta skapa utrymme för förhandlingar med Kina. Redan pågår arbete i triangeln USA–EU–Japan. Detta behöver tas vidare.

De 164 medlemsstaterna i WTO har ännu inte enats om nytt datum för organisationens tolfte ministermöte. När det väl äger rum har ministrarna en viktig uppgift att visa att världen fortfarande sluter upp bakom det globala handelssystemet, som trots allt fortsätter att bringa välstånd och bidra till hållbar utveckling. Förhoppningsvis kan de också ta åtminstone något eller ett par steg framåt på den mödosamma multilaterala förhandlingsvägen.

 

Anders Ahnlid
Generaldirektör