Orosmoln drar in på den handelspolitiska himlen

Läget ser oroligt ut för den globala handelspolitiken. Ur historisk synvinkel är det inte förvånande. Perioder med två eller flera rivaler som kämpar om det geopolitiska herraväldet brukar förknippas med växande spänningar och ökad protektionism.

Så sker också nu när Kina utmanar USA. Som en del av kampen införde USA för en tid sedan hundraprocentiga tullar på import av kinesiska elbilar. EU följer efter, om än på sitt eget sätt, med tullar på lägre nivå. Samtidigt finns skäl att hålla andan inför Donald Trumps eventuella återkomst som USA:s president. I pågående valrörelse har han hotat med kraftigt höjda tullar på all import, även från EU.

Under senare tid har flera länder alltmer fjärmat sig från det regelbaserade handelssystemet med Världshandelsorganisationen (WTO) i centrum, som riggades för att bidra till ekonomisk effektivitet för 30 år sedan. I stället har åtgärder som inskränker den fria handeln av verkliga eller påstådda säkerhetspolitiska skäl införts i allt större utsträckning.

Denna utveckling har accelererats av covid-pandemin, Rysslands anfallskrig mot Ukraina och konflikterna i Mellanöstern, som på olika sätt har stört internationella leveranskedjor.

Detta innebär betydande utmaningar för EU:s gemensamma handelspolitik, som från och med hösten kommer att utformas med en ny kommission och handelskommissionär vid rodret samt med ett nytt Europaparlament, som delbeslutsfattare.

Parallellt med ambitionen att försäkra sig om att handel inte används som ett vapen finns en strävan efter att agera mot statsstödd kinesisk export som riskerar att snedvrida konkurrensen internationellt.

Geopolitiken kommer att stå i centrum. EU måste fortsätta att leda allierade demokratiers stöd för Ukraina. Det inkluderar att försvåra Rysslands krigföring genom ekonomiska sanktioner. Samtidigt måste auktoritära regimers stöd för Ryssland bemötas. Den frågan blir central när det gäller Kina. Parallellt med ambitionen att försäkra sig om att handel inte används som ett vapen finns en strävan efter att agera mot statsstödd kinesisk export som riskerar att snedvrida konkurrensen internationellt.

Det är ingen lätt uppgift som väntar EU:s handelspolitiskt ansvariga.

Men oberoende av hur det går i det amerikanska presidentvalet, och oberoende av hur USA och Kina förhåller sig till varandra och omvärlden, så finns några riktlinjer som bör följas när EU:s handelspolitik formuleras.

• För det första: EU:s gemensamma handelspolitik ska, enligt artikel 206 i fördraget om unionens funktion, bidra till en ”gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och i utländska direktinvesteringar, samt en sänkning av tullmurar och andra åtgärder”. Fördraget gäller även i tider som präglas av geopolitiska spänningar. Åtgärder för att liberalisera handeln har historiskt sett har varit effektiva som säkerhetspolitiska instrument. Tanken att handel mellan allierade är säkerhetspolitiskt fördelaktig utgjorde grunden för såväl WTO som EU.
  
  
• För det andra: EU:s handelspolitik bör vara evidensbaserad. Den oroliga omvärlden ändrar inte förutsättningarna för hur vinster av handel uppkommer. Inget är så praktiskt som god teori. Klassisk och modern handelsteori visar tydligt att handel utan hinder optimerar ekonomiska vinster. Avsteg från frihandel är förknippade med kostnader och måste därför motiveras väl. Begränsningar i handeln av säkerhetspolitiska skäl är självfallet motiverade om de är nödvändiga och utformas så att de når sina säkerhetspolitiska syften. Handelshinder för att tillfredsställa protektionistiska särintressen är det inte. Åtgärder mot handel på ”orättvisa” villkor utgör en särskild utmaning och bör hanteras med varlig hand. De tre olika fallen måste beaktas noga och var för sig när EU:s handelspolitik mejslas ut.
  
  
• För det tredje: EU:s handelspolitik bör fortsatt värna WTO med kraft, även om USA och Kina på olika sätt fjärmar sig från organisationen. Tack vare WTO:s regelverk har världshandeln hållits väl uppe under senare år. Detta trots alla kriser, trots att handelsförhandlingarna i organisationen har gått i stå och trots att många har velat proklamera globaliseringens död.
  
  Utan WTO:s regelverk hade pandemin inte kunnat hanteras så väl som trots allt skedde vad gäller leverans av skyddsutrustning samt framtagande och distribution av vaccin. WTO beräknar att världshandeln kommer att öka med 2,6 procent i år och 3,3 procent 2025. Handeln med Kina fortsätter att vara betydande, trots motiverade inskränkningar i vissa sektorer. Globaliseringen är inte död, men den är av ett annat slag än under dess glansdagar för ett par decennier sedan. WTO:s regelverk är fortfarande av stor vikt, inte minst för ett stort antal utvecklingsländer, som förlitar sig på internationell handel för sin utveckling.
  
  
• För det fjärde: EU bör fortsatta att utveckla sitt nätverk av frihandelsavtal med pålitliga partners. Samtidigt bör EU mer än tidigare anpassa sina ambitioner till partnerländernas förutsättningar. Hittills har EU:s förhandlingsmål i varje förhandling varit mycket omfattande. De har inkluderat ambitiösa mål inom områden som inte direkt påverkas av handelsregelverk, till exempel inom miljö och arbetsrätt. EU har strävat efter att ”exportera” sitt regelsystem inom dessa områden. Ambitionen är hedervärd, men den leder inte till eftersträvade resultat.
  
  Om vi ska få till stånd frihandelsavtal med viktiga partnerländer som Indien och Indonesien så måste EU vara beredd att revidera sina målsättningar med utgångspunkt i partnerländernas förutsättningar. EU måste acceptera att unionens preferenser och mål inte delas av alla. Den säkerhetspolitiska utvecklingen är ytterligare ett skäl att fördjupa EU:s nuvarande frihandelsavtal och att ingå nya.
  
  Goda handelsrelationer med ett stort antal länder ökar sannolikheten för att EU har tillgång till nödvändiga produkter i ett skärpt omvärldsläge. Vad gäller handelsrelationer mellan pålitliga partners är förhållandet till USA fortsatt ett sorgligt kapitel. De politiska förutsättningarna för ett frihandelsavtal mellan EU och USA är för närvarande obefintliga – samtidigt är just detta den kanske viktigaste felande länken i den transatlantiska säkerhetspolitiska arkitekturen.
  
  
• För det femte: EU bör på egen hand överväga att vidta åtgärder som liberaliserar handeln för att förbättra sin konkurrenskraft. Resultaten från forskningen är entydig: god tillgång till importerade produkter förbättrar konkurrenskraften. Länder som Kanada och Schweiz har visat vägen genom att på olika sätt avskaffa importtullar på industrivaror för att förbättra näringslivets förutsättningar att lyckas internationellt. EU har mycket att vinna på att göra detsamma.
  
  

Anders Ahnlid
Generaldirektör