Den handelspolitiska vårterminen har varit omvälvande
När coronapandemin äntligen började klinga av invaderade Ryssland Ukraina. Kriget har inte bara kastat den europeiska säkerhetsordningen över ända, utan också ändrat förutsättningarna för internationell handel.
EU, USA och andra allierade isolerar nu den ryska marknaden genom omfattande sanktioner för att göra det svårare för Putin att föra sitt krig. Vi på Kommerskollegium har ansvaret i Sverige för ett stort antal av EU:s sanktioner mot Ryssland, och det har upptagit en stor del av våra resurser under våren.
Kriget har också fått följder som är avsevärt mer långtgående än de effekter som sanktionerna medför. Att Ryssland blockerar Ukrainas export av spannmål, som normalt hör till världens största, leder till stora problem för många länders livsmedelsförsörjning. Det slår hårdast mot fattiga länder. Kombinerat med stigande energipriser bidrar det minskade utbudet av spannmål också till att inflationen skjuter i höjden. Det drabbar oss alla, med försämrade ekonomiska utsikter och risk för recession som följd.
Mot denna bakgrund är det av vikt att EU:s handelspolitik utformas så att den så långt som det är möjligt motverkar problemen som uppstår på grund av kriget.
Det är därför positivt att Världshandelsorganisationen, WTO, för första gången på länge lyckades nå ett antal överenskommelser vid organisationens tolfte ministermöte. Viktigast var att de 164 medlemsländerna visade att man kunde enas och att organisationen därmed fortfarande fungerar, också i globalt utmanande tider. Besluten om livsmedelssäkerhet, framställning av vaccin mot covid-19 och fiskesubventioner är viktiga och adresserar på olika sätt Rysslands krig i Ukraina, pandemin och miljöhoten.
Ministerkonferensen beslöt också att inleda ett arbete för att reformera WTO, vilket är ett måste för framtiden. I det sammanhanget är det särskilt viktigt att återupprätta organisationens system för att lösa handelstvister, som USA blockerar.
EU, med stark svensk uppbackning, spelade en avgörande roll för att WTO-mötet blev en framgång.
EU, med stark svensk uppbackning, spelade en avgörande roll för att WTO-mötet blev en framgång, trots Rysslands krig i Ukraina. EU bör fortsätta att vara ledare i det multilaterala handelssystemet.
En del av den handelspolitiska debatten har under våren kretsat kring det av den amerikanska finansministern myntade begreppet ”friend-shoring”. Det skulle i praktiken innebära att med Ukraina allierade länder skulle prioritera handel sinsemellan och därmed, i praktiken, åter skapa två läger i den globala handeln.
Från en övergripande ekonomisk utgångspunkt vore detta inte en önskvärd utveckling. Ett lands ekonomi mår väl av att kunna handla med alla. Men – i en värld präglad av geopolitiska motsättningar leder idén om ”friend-shoring” till möjligheter som bör tas till vara i syfte att förbättra förutsättningarna för handel mellan likasinnade länder, utan att skada samarbetet inom WTO.
För EU borde det medföra att man på nytt föreslår att en mer integrerad transatlantisk marknad skapas mellan världens två största ekonomier. EU:s och USA:s råd för diskussion om handel och teknologi (Trade and Technology Council, TTC) används för att undanröja olika typer av tekniska handelshinder och bidra till samarbete om standardisering. Förhoppningsvis kan det också utgöra plattform för ett nytt, och denna gång framgångsrikt, försök att skapa en sammanhängande transatlantisk marknad genom avtal om frihandel för varor och tjänster.
Samtidigt måste EU fortsätta att vidga sitt växande nätverk av bilaterala avtal om frihandel.
Samtidigt måste EU fortsätta att vidga sitt växande nätverk av bilaterala avtal om frihandel. Närmast gäller det att avsluta pågående förhandlingar om frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland. EU bör också låta det redan framförhandlade frihandelsavtalet med Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay) träda i kraft. Dessutom bör förhandlingarna med Chile, Mexiko och Indonesien slutföras. Det vore förstås också bra om förhandlingen om ett frihandelsavtal med Indien kunde komma i gång igen, även om svårigheterna här är större.
En annan viktig fråga för EU är hur man på bästa sätt kan närma sig de elva länder runt Stilla havet som sinsemellan har avtalat om frihandel genom Comprehensive Trans-Pacific Partnership (CPTPP). Det är inte realistiskt att EU ansluter sig till CPTPP, såsom bland annat Storbritannien och Sydkorea har ansökt om att få göra, men det finns andra sätt att länka EU närmare länderna runt Stilla havet. Ett vore att göra de så kallade ursprungsreglerna – de regler som avgör vilka varor som ska vara tullfria – under EU:s redan existerande avtal med länderna i regionen mer generösa. Det skulle alstra mer handel, till nytta både för EU och Stillahavsländerna.
Det finns också handelspolitiska åtgärder som EU kan vidta utan att förhandla med andra länder. Ett sätt att minska inflationstrycket är att ta bort tullar som i onödan höjer priset på importerade varor. EU borde kunna följa Kanadas exempel och avskaffa tullar på insatsvaror till industrin eller, varför inte, göra som Schweiz och avskaffa alla tullar på industrivaror?
Det franska ordförandeskapet i EU går nu mot sitt slut. Det har i hög grad präglats av en defensiv syn på handelspolitiken. Nu blir det av vikt för kommande ordförandeländer Tjeckien, under andra halvåret 2022, och Sverige, under första halvåret 2023, att verka för en större öppenhet i EU:s handelspolitik.
Anders Ahnlid
Generaldirektör