Förhoppningar om nya möjligheter i handelspolitiken efter USA-valet

Hur påverkar presidentvalet i USA handelspolitiken framöver? Anders Ahnlid, generaldirektör vid Kommerskollegium, skriver i sin krönika att handelspolitiken knappast står överst på Biden-administrationens prioriteringslista, men att det finns möjligheter: för WTO, frihandeln och klimatsamarbetet. Och att det vore positivt med en nystart för samarbetet mellan EU och USA.

Utgången av det amerikanska presidentvalet ändrar inte på de långsiktiga maktförskjutningar mellan länder som leder till stora utmaningar i det globala handelssystemet. Däremot innebär valresultatet en stor förändring av USA:s inställning till dels multilateralt samarbete, dels vår europeiska union. Förhoppningsvis medför detta i sin tur betydande nya möjligheter i handelspolitiken.

President Trumps fyra år vid makten har skakat världshandeln och allvarligt skadat Världshandelsorganisationen, WTO. ”Amerika först” och ”handelskrig är bra och lätta att vinna” har ekat från Washington. Tullar på stål och andra varor, mot Kina och EU, har höjts i strid med WTO:s regler. WTO:s tvistlösningsmekanism har lamslagits av USA:s vägran att utse domare till dess överprövningsorgan.

Det råder inga tvivel om att kursen kommer att läggas om av Biden. Hur långt förändringen går är däremot svårare att bedöma. Den nye presidentens vägval kommer hur som helst att få viktiga geopolitiska följder.

Att Biden vill att USA åter blir en trovärdig partner i det multilaterala samarbetet innebär ändå betydande möjligheter.

Handelspolitiken står knappast överst på Biden-administrationens prioriteringslista och valkampanjen har visat att Joe Biden själv inte är någon renodlad vän av frihandel. Han har till exempel förespråkat långtgående regler för Buy American, det vill säga tvingande köp av inhemska i stället för importerade varor, även om de förra är dyrare. Kongressen lär inte heller driva på för ökad frihandel.

Att Biden vill att USA åter blir en trovärdig partner i det multilaterala samarbetet innebär ändå betydande möjligheter. Återkomsten till klimatsamarbetet och Paris-avtalet kan få positiva följder för handelsområdet, till exempel med avseende på frågan om gränsjusteringsåtgärder för koldioxidutsläpp.

Bidens vilja att använda multilaterala lösningar spiller förhoppningsvis också över på WTO. På kort sikt skulle detta, för det första, kunna manifesteras i uppslutning bakom utnämningen av Nigerias före detta finansminister Ngozi Okonjo-Iweala till ny chef för organisationen, vilket Trump-administrationen blockerat.

För det andra kan Biden stärka USA:s anseende i WTO genom att tillåta att nya domare utses i tvistlösningssystemets överprövningsorgan, vilket skulle återupprätta organisationens förmåga på detta viktiga område. Till saken hör att USA har kritiserat WTO:s tvistlösningssystem redan före Trump, vilket gör att frågan om att reformera systemet sannolikt kommer att kvarstå.

I och med presidentbytet bör det även, på lite längre sikt, bli lättare att komma framåt i pågående WTO-förhandlingar med ett mer konstruktivt USA vid bordet. Detsamma gäller i arbetet med att reformera WTO.

Även EU bör ta ställning till hur man bäst förhåller sig till den handelspolitiska utvecklingen runt Stilla havet och värdera möjliga allianser.

På den globala arenan vore det dessutom positivt om det kunde bli en nystart i samarbetet mellan EU och USA för att gemensamt tackla det sätt på vilket Kina undergräver förtroendet för det globala handelssystemet.

Det blir också viktigt hur USA ställer sig till Stillahavsavtalet Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP), som slutförhandlades på USA:s initiativ 2016 som en motkraft mot Kinas inflytande i regionen, men som president Trump drog sig ur som en av sina första åtgärder. Röster finns för ett amerikanskt återinträde. Frågan hur den möjligheten påverkas av helgens överenskommelse om RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership), som binder samman Sydostasien, Australien och Nya Zeeland med Kina, tarvar ett svar. Som Kommerskollegium påpekade i sitt bidrag till översynen av EU:s handelspolitik bör även EU ta ställning till hur man bäst förhåller sig till den handelspolitiska utvecklingen runt Stilla havet och värdera möjliga allianser.

Att Biden vill återupprätta det transatlantiska samarbetet innebär också betydande möjligheter i handelspolitiken. Förhoppningsvis kan nedrustning påbörjas av Trump-administrationens WTO-stridiga tullar mot stål och aluminium från EU och hotet om tullar på motorfordon skrinläggas. Det vore också värt ett försök att lösa den mångåriga Airbus-Boeing-tvisten, även om det torde vara svårare.

Det är ännu osäkert hur långt man är beredd att gå i Washington, liksom i Bryssel, för att återuppta arbetet för att upprätta ett frihandelsavtal mellan USA och EU. Förhandlingarna om Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) startade 2013 som ett bidrag till en ekonomisk återstart efter finanskrisen. I dag vore det naturligt att använda liknande argument för att upprätta ett frihandelsområde mellan världens två största ekonomier, i syfte att åstadkomma en välbehövlig ekonomisk injektion efter coronakrisen.

Det finns fortfarande goda argument för att etablera ramverk för fri och hållbar transatlantisk handel.

När Trump-administrationen stoppade förhandlingen om TTIP 2017 var avtalet emellertid ifrågasatt på många håll också inom EU. Med denna historia i minne tycks aptiten på ett TTIP-liknande avtal inte stor för närvarande, även om det fortfarande finns goda argument för att etablera ramverk för fri och hållbar transatlantisk handel. EU-kommissionen har grönt ljus för att förhandla ett begränsat handelsavtal med USA, men för att få till stånd bredare förhandlingar krävs förtroendeskapande åtgärder och tydligt politiskt stöd på båda sidor av Atlanten.

En annan fråga i detta sammanhang är om Biden avser följa tankesmedjornas råd att få till stånd ett toppmöte inom G20 för att återstarta världsekonomin efter covid-19, på samma sätt som president Obama använde G20 för att klara finanskrisen och som inkluderade utfästelser om att inte hindra handel.

För Kommerskollegiums del innebär presidentbytet i USA att det finns skäl att:

• uppmärksamma nya möjligheter för transatlantiskt handelssamarbete
• värdera hur EU tillsammans med USA bäst ska förhålla sig till den statsstyrda kinesiska utmaningen
• bedöma EU:s intressen av och möjlighet till närmare handelspolitiska relationer och allianser med länderna runt Stilla havet, inklusive via CPTPP, och samtidigt analysera effekterna av RCEP:s tillkomst – hur kan existerande frihandelsavtal länkas samman bättre?
• fortsätta vårt arbete för att bidra till och underlätta reform av, samt nå framsteg i, WTO.

 

Anders Ahnlid
Generaldirektör