Möjligheter för fördjupat nordiskt samarbete på EU:s inre marknad

Det är viktigt att söka återupprätta det gränslösa Norden och att på nytt intensifiera samverkan, inte minst för den ekonomiska återhämtningen efter pandemins nedstängningar. Anders Ahnlid, Kommerskollegiums generaldirektör, lyfter i sin krönika fram flera möjligheter som skulle kunna förbättra den nordiska integrationen.

Porträtt Anders Ahnlid

Intresset för nordiskt samarbete har ökat på senare år. Det ter sig naturligt att de nordiska länderna, som liknar varandra politiskt och ekonomiskt samt har en tydlig gemensam värdegrund, tyr sig till varandra i en global omvärld som präglas av ökad osäkerhet och protektionism samtidigt som medlemsländer i EU bryter mot rättsstatens principer och grundläggande värden. 2019 bestämde regeringscheferna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige därför att Norden skulle bli världens mest hållbara och integrerade region till år 2030.

Därefter kom covid-19 och lade en tung hämsko på åtskilliga nordiska relationer. Pandemin försvagade samarbetet mellan de nordiska länderna, som valde att bekämpa covid-19 på olika sätt. Plötsligt var det till exempel inte längre självklart för nordbor att kunna röra sig fritt över gränserna i Norden.

Givet de många utmaningar som de nordiska länderna står inför finns all anledning att tillvarata varje möjlighet till förbättringar.

När antalet vaccinerade nu ökar och de flesta har ett gott skydd mot allvarlig sjukdom är det viktigt att söka återupprätta det gränslösa Norden och att på nytt intensifiera samverkan. Det behövs inte minst för den ekonomiska återhämtningen efter pandemins nedstängningar. Insatser för att nå visionen inför 2030 står åter i centrum för det pågående arbetet. Åtgärder för ett konkurrenskraftigt och socialt hållbart Norden prioriteras.

Samarbetet för nordisk integration har haft både upp- och nedgångar genom åren. Från början av 1950-talet och fram till 1970 pågick ett intensivt integrationsarbete, men efter det har de nordiska ländernas ekonomiska och handelspolitiska intresse koncentrerats till EU.

Genom Norges och Islands anslutning till EU:s inre marknad via det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har de nordiska länderna redan en mycket långt gående ekonomisk integration. Räcker inte det? Nej, givet de många utmaningar som de nordiska länderna står inför finns all anledning att tillvarata varje möjlighet till förbättringar. Och sådana finns.

Det kan vara svårt för hantverkare i ett nordiskt land att utföra tjänster i ett annat.

Friktioner av olika slag hämmar fortfarande den ekonomiska aktiviteten i Norden och förhindrar länderna att nå sin fulla potential. Det kan till exempel vara svårt för hantverkare i ett nordiskt land att utföra tjänster i ett annat. Skatteregler och regler på socialförsäkringsområdet kan skapa problem för dem som bor i ett nordiskt land och arbetar i ett annat. Nationella betalningssystem hämmar också integrationen. Det 2014 upprättade nordiska Gränshinderrådet gör idoga insatser och undanröjer årligen mellan åtta och tolv gränshinder för att underlätta handel och möjligheter för nordbor att bo och arbeta i andra nordiska länder.

Dessutom har regeringen nu gett Kommerskollegium i uppdrag att utreda vilka ytterligare möjligheter som kan finnas för att förbättra den nordiska integrationen, och vårt arbete pekar på att sådana finns.

Vårt arbete pekar på att möjligheter för att förbättra den nordiska integrationen finns.

I en delrapport som lämnades underhand till Utrikesdepartementet i juni (vi planerar att publicera slutrapporten kring årsskiftet) ställer vi frågor av fem slag i syfte att finna svar som förbättrar samarbetet:

  • Kan de nordiska länderna använda EU:s förordning om ömsesidigt erkännande för smidigare ekonomiskt utbyte de fem länderna emellan? Finns det kanske möjligheter att göra så genom att starta projekt inom utvalda produktsektorer?
  • Kan erfarenheter från hur de nordiska länderna arbetar med harmoniserade standarder och hur ländernas standardiseringsorgan samarbetar användas bättre? Finns det skäl att samverka mer och bättre nordiskt för att påverka EU-standarder?
  • Kan de nordiska länderna använda förfarandena för att identifiera tjänsteföreskrifter, som ska anmälas till EU, i syfte att förbättra förutsättningarna för tjänstehandel mellan länderna?
  • Kan arbetsrelationerna mellan nordiska så kallade Solvit-centra i allmänhet och ett närmare samarbete om personrörlighet i synnerhet fördjupas?
  • Finns det skäl att bygga vidare på de försök som har gjorts genom åren för att säkerställa att de nordiska länderna införlivar EU:s rättsakter så likvärdigt som möjligt i syfte att underlätta gränsöverskridande aktiviteter?

Frågorna kan synas tekniska. Men vår utgångspunkt är att de är viktiga för att komma framåt. För att besvara dem är Kommerskollegiums experter nu i kontakt med kollegor i de fyra andra nordiska länderna. En hel del arbete återstår innan resultatet av våra ansträngningar ska slutredovisas kring årsskiftet.

Självfallet måste hänsyn tas till de ramar för inomnordiskt samarbete som sätts av reglerna för EU:s inre marknad.

Självfallet måste hänsyn tas till de ramar för inomnordiskt samarbete som sätts av reglerna för EU:s inre marknad. Men även under dessa regler finns förutsättningar att undanröja hinder mellan medlemsländer, som det nordiska samarbetet redan är ett bra exempel på. Beneluxsamarbetet mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg är ett annat, som kan ge inspiration. Att Belgien, Frankrike och Italien har upprättat en gemensam lista för ömsesidigt erkännande av vissa livsmedelsprodukter från växtriket är ytterligare en möjlig förebild. Kommissionen planerar något liknande för ädla metaller. Inget hindrar Norden från att göra detsamma, förutsatt att det går att hitta lämpliga produkter.

Genom åren har samarbetsprojekt i Norden stupat på att ett eller ett par av de nordiska länderna backat ur. De åtgärder Kommerskollegium utreder kräver inte gemensam uppslutning, utan kan vidtas mellan de länder som är genuint intresserade. Det kan också räcka långt; det bästa bör inte tillåtas bli det godas fiende...

 

Anders Ahnlid
Generaldirektör