Protektionism

Protektionism handlar om att skydda det egna landets produktion mot konkurrens från importerade varor eller tjänster. Det kan ta sig uttryck i höga tullar, men ännu vanligare är olika nationella krav och regler som diskriminerar mot utländska företag eller försvårar handeln mer än nödvändigt.

Det finns inte en allmänt accepterad definition av protektionism, men en central komponent i begreppet handlar om diskriminering av utländska företag. Protektionism kan omfatta hinder för varor, tjänster, investeringar, personrörlighet och dataflöden.

Handelshinder och protektionism

Ett exempel på protektionism är när ett land inför tullar. Historiskt sett har tullarna sjunkit globalt även om de på senare år har börjar röra sig uppåt igen. Samtidigt ökar en annan typ av handelshinder, så kallade icke-tariffära hinder. Icke-tariffära hinder handlar till exempel om att ett land utfärdar importförbud för en vara, ställer högre krav på utländska tjänsteföretag än inhemska eller att landet vill testa redan godkända produkter. Denna typ av handelshinder är generellt sett svårare att upptäcka än tullar.

Att ett land upprättar regler som påverkar handeln betyder dock inte per automatik att det rör sig om protektionism. Nationella regler för att skydda miljön eller människors hälsa är helt legitima även om de påverkar handeln. Men de bör fortfarande inte diskriminera utländska företag eller utformas på ett sätt som är mer handelshindrande än nödvändigt för att uppfylla sitt syfte, till exempel att skydda konsumenters hälsa, miljön eller den nationella säkerheten.

I den här filmen får du reda på vad protektionism är. Per Altenberg vid Kommerskollegium berättar.

Kommerskollegium analyserar protektionism

Kommerskollegium följer noggrant utvecklingen av protektionism i världen. På senare år har tullnivåerna planat ut medan så kallade icke-tariffära handelshinder (hinder som inte gäller tullar) för varor ökar, i synnerhet subventioner, exportrestriktioner och krav på lokalt innehåll.

Vi ser också att länder alltmer inför rutiner för att granska och godkänna utländska investeringar som görs i landet. För tjänstehandeln är bilden mer blandad: å ena sidan gynnas tjänstehandeln av fortsatt digitalisering, men samtidigt ökar hinder för just dataflöden snabbt.