Investeringsskydd

Investeringsskydd handlar om att ge de som vill investera utomlands ett grundläggande skydd för sina investeringar, så att de vågar genomföra investeringen i det aktuella landet. Investeraren får ett skydd och landet i utbyte en ökad mängd investeringar. Den här sidan handlar om de investeringsskyddsavtal som sluts mellan två eller flera länder, som till exempel i EU:s frihandelsavtal med Kanada, Singapore, Vietnam, Chile och Mexiko.

Investeringsskydd är bra för investeraren, men i förlängningen också för landet där investeringen sker, eftersom utländska investeringar är nödvändiga för staters utveckling och avgörande för den gröna omställningen.

Investeringsskydd kan ges med hjälp av nationell lagstiftning, men i de flesta fall handlar det om mellanstatliga avtal.

Investeringsskyddet kan handla om att skydda en investerare mot

• diskriminering
• olika typer av processuell orättvisa, till exempel diskriminerande eller annan olämplig behandling eller
• att staten beslagtar egendom utan ersättning.

Trots att många investeringsskyddsavtal har liknande bestämmelser om investeringsskydd kan avtalen i detalj se mycket olika ut. Det pågår ett arbete inom OECD för att komma överens om en gemensam skrivning av vissa av de alla vanligaste bestämmelserna. Detta skulle öka förutsebarhet och rättssäkerhet för både investerare och stater.

Ju mer utvecklad en stat är desto mindre vikt brukar läggas vid ett investeringsskyddsavtal när ett företag beslutar om att göra investeringar i ett annat land. Men detsamma kan sägas när det gäller investeringar i extremt underutvecklade länder. Även om det finns ett investeringsskyddsavtal med mycket hög skyddsnivå kan det finnas många andra typer av problem som gör att investerare väljer att lägga sin investering någon annanstans.

Klagomål framförs först till staten

Om en investerare bedömer att den har förlorat pengar på grund av statens handlande och att detta handlande brutit mot investeringsskyddsavtalet, så ska investeraren i första hand föra fram sitt klagomål till staten. Då kan staten ändra sig eller förhandla med investeraren för att nå en överenskommelse, men det går inte att tvinga staten till det. Därför är det vanligaste att investeraren i stället begär att få ersättning i form av pengar motsvarande det som denne förlorat på överträdelsen.

Skiljeförfarande om man inte kommer överens

Om staten inte accepterar investerarens begäran kan investeraren efter en viss tid få sin sak prövad genom att anmäla det till ett internationellt skiljeförfarande, så kallat Investor State Dispute Settlement (ISDS). Det här brukar ta lång tid, i genomsnitt cirka 3,5 år. Båda parterna till tvisten riskerar att få betala delar av eller hela den andres kostnader för processen. Det finns möjlighet att klandra (få prövat om beslutet har gått rätt till) i nationell domstol eller i en särskilt upprättad skiljenämnd.

I EU:s avtal används ett domstolsliknande skiljeförfarande som kallas Investment Court System. Och inom FN förhandlas det om att skapa en multilateral investeringsdomstol som helt skulle kunna ersätta skiljeförfaranden.

Påverkar inte mellanstatliga relationer

Ett skiljeförfarande är neutralt på så sätt att den svarande staten och investeraren får det svårt att utöva påtryckningar på hur en skiljenämnd ska döma i en enskild tvist. Investeraren kan dessutom ha mer förtroende för ett internationellt skiljeförfarande jämfört med om tvisten istället avgörs i en  nationell domstol. Och även om ett skiljeförfarande tar mycket lång tid är det i allmänhet snabbare än om det skulle avgöras av nationella domstolar i flera instanser. Det faktum att tvisten avgörs mellan stat och investerare utan att investerarens hemstat behöver blanda sig i, minskar risken för att tvisten blir ett mellanstatligt problem.

Både en stat och en investerare har möjlighet att driva en tvist på ett sätt som gör att det drar ut på tiden och kostar väldigt mycket pengar. Även utan denna typ av illvilligt processande riskerar ett skiljeförfarande att bli väldigt dyrt. De höga kostnaderna gör att bara tvister som rör relativt mycket pengar brukar avgöras i ett skiljeförfarande. Avtalen ger därför i praktiken inte skydd för små investeringar.

Skiljeförfarande mellan EU-länder

Skiljeförfaranden som baserar sig på avtal mellan EU-länder är inte tillåtet, enligt en dom från EU-domstolen 2018. Det innebär att alla befintliga EU-interna investeringsavtal har sagts upp. År 2021 utvecklade EU-domstolen sin rättspraxis vidare för att omfatta även EU-interna skiljedomsförfaranden under Energistadgefördraget. Det har i sin tur fått till följd att vissa investerare istället låter sina EU-interna investeringar gå via ett land utanför EU för att få skydd av investeringsskyddsavtalet med det landet.

Skiljeförfarande med länder utanför EU

Trots att EU har befogenhet att lagstifta om investeringsskydd för utländska direktinvesteringar har Sverige fortfarande möjlighet att sluta investeringsskyddsavtal med stater som EU inte förhandlar eller kommer att förhandla med inom en rimlig framtid.

Sverige har idag 52 investeringsskyddsavtal med länder utanför EU. Utöver det finns flera uppsagda avtal där skyddet gäller i minst tio år från det att avtalet upphörde att gälla. De nuvarande svenska investeringsskyddsavtalen har en jämförelsevis hög nivå av skydd, vilket innebär att svenska investerare och investeringar är relativt väl skyddade i de länder utanför EU som Sverige har investeringsskyddsavtal med.

Det pågår en bred diskussion om att stärka statens befogenheter att genomföra regleringar som gagnar allmänheten (som till exempel inom miljöskyddet eller för att säkra EU:s och Sveriges ekonomiska säkerhet), utan att detta riskerar att resultera i investeringstvister. Därför moderniseras investeringsskyddsavtal över hela världen för att skapa en bättre balans mellan investerarnas skydd och statens rätt att reglera. Detta syftar också till att anpassa avtalen till nya utmaningar som till exempel den gröna omställningen.

Eftersom Sverige är ett förhållandevis rättssäkert land med stor förutsägbarhet har svenska staten fram till nu bara behövt försvara sig en gång i ett skiljeförfarande - i en tvist som är pågående. Samtidigt har de svenska investeringsskyddsavtalen varit till fördel för svenska investerare som vill investera i de länder som Sverige har avtal med.

Kommerskollegiums roll

Kommerskollegium bistår Regeringskansliet med analyser när det gäller investeringsskydd och skiljeförfaranden både i form av löpande arbete och mer omfattande framåtblickande analyser. Vi deltar också i det reformarbete för skiljeförfarande som pågår i internationella organisationer och följer aktuella tvister och utvecklingen av praxis.