Investeringsgranskning
Investeringsgranskning innebär att staten i det berörda landet, innan eller efter det att en utländsk direktinvestering har gjorts, granskar om investeringen på något sätt riskerar att utgöra en fara för allmän ordning eller säkerhet.
Hur granskas investeringar i Sverige?
Lagen om granskning av utländska direktinvesteringar (2023:560) trädde i kraft den 1 december 2023. Kommerskollegium är en av myndigheterna som ingår i Sveriges granskningsmekanism.
Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är utsedd till granskningsmyndighet för utländska direktinvesteringar i Sverige. Men innan ISP fattar beslut i ett ärende ska myndigheten samverka med Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Säkerhetspolisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Kommerskollegiums uppgift är att bidra med underlag i fråga om investeringens betydelse för ekonomi, investeringsklimat och dess handelspolitiska aspekter.
Syftet med den nya lagen är att hindra investeringar som kan inverka skadligt på Sveriges säkerhet eller på allmän ordning eller allmän säkerhet.
Investeringar som innebär att en investerare får ett betydande inflytande i skyddsvärd verksamhet ska anmälas till ISP, som avgör om investeringen behöver granskas. Om så är fallet ska ISP fatta beslut om investeringen ska godkännas, förbjudas eller villkoras.
Den nya lagen omfattar investeringar i verksamheter som anses skyddsvärda för Sverige i sju olika sektorer:
- samhällsviktig verksamhet
- säkerhetskänslig verksamhet
- kritiska råvaror, metaller eller mineral
- känsliga personuppgifter eller lokaliseringsuppgifter
- krigsmateriel eller tekniskt stöd avseende krigsmateriel
- produkter med dubbla användningsområden eller tekniskt bistånd
- framväxande teknik eller annan strategiskt skyddsvärd teknik.
Mer information om granskningsmekanismen i Sverige:
Utländska direktinvesteringar (ISP)
Hur ser det ut i EU?
EU:s medlemsländer beslutar själva om sina regler för investeringsgranskning, och därför skiljer sig reglerna åt i olika medlemsländer. Över två tredjedelar av EU-länderna har idag någon form av granskningsmekanism, och fler är på gång.
Sedan 2019 finns en EU-förordning (2019/452) som sätter ramarna för hur medlemsstaters investeringsgranskning bör utformas.
