Utrikeshandel – så fungerar den

Utrikeshandel är, enkelt uttryckt, ekonomiska transaktioner mellan länder. I den här artikeln reder Kommerskollegium ut vad utrikeshandel är, hur den fungerar och hur den kan bidra till hållbar utveckling.

Vad är utrikeshandel?

Att säga att utrikeshandel består av export och import är det enklaste sättet att beskriva den. Men vad är då export? Och vad är import? Den som undrar föreställer sig förmodligen ett containerfartyg fyllt med personbilar som, samtidigt som det sakta men säkert lämnar Göteborgs hamn, styr kosan mot USA. I alla fall när det gäller export.

Import beskrivs ofta på samma sätt, fast lasten då består av datorer och mobiltelefoner. Och fartyget har färdats hela vägen från Shanghai i Kina till den svenska västkusten. Det är en helt korrekt bild, men den berättar inte hela sanningen. För utrikeshandel är långt mer än bara försäljning av varor mellan länder.

– Export kan också vara tjänster och immateriella rättigheter, säger Malin Ljungkvist, ämnesråd på Kommerskollegium. Den musik som streamas i England via Spotify är en del av svensk export.

Med detta i åtanke kan man definiera export, utifrån ett svenskt perspektiv, som försäljning av svenska varor eller tjänster till kunder i ett annat land och som något som genererar inkomster för svenska företag. Import är motsatsen.

– Import är en process där svenska företag och konsumenter köper varor och tjänster från andra länder och där betalningen går från Sverige till företag och säljare i andra länder, säger Malin Ljungkvist. Tar man exporten och lägger ihop den med importen så får man den totala utrikeshandeln.

Men begreppet är bredare än så för handel omfattar även försäljning av varor eller tjänster via dotterbolag i ett annat land, samt den personrörlighet och den dataöverföring som krävs för att kunna köpa eller sälja varor eller tjänster i andra länder.

Att handla är frivilligt

Men för att utrikeshandel ens ska bli av behöver en mycket viktig komponent vara med i ekvationen – nämligen frivillighet. Frivilligheten ligger till grund för all handel i en marknadsekonomi, oavsett om den sker inom ett land eller över gränserna.

– Grundidén med handel är att den ska vara ett frivilligt utbyte av varor eller tjänster mellan två eller flera parter. Det kan ju ske mot betalning men det kan också handla om byteshandel där ingen betalning ingår. Oftast är det förstås mot betalning, säger Malin Ljungkvist. Och tanken då är att parterna som handlar tror sig kunna vinna på det – annars blir det ingen affär.

Tillit behövs

Handel förutsätter därmed att de handlande parterna litar på varandra. Tillit är dock ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för att handel ska fungera. Vill man främja internationell handel behöver man därför också påverka dess villkor. Och då menar vissa aktörer att frihandel bör ligga till grund för hur den internationella handeln ska bedrivas. Men vad är frihandel?

– Frihandel är idén att företag som vill köpa och sälja över gränserna ska möta så få hinder som möjligt. Det ska vara få tullar, få avgifter och så lite byråkrati som möjligt. Handel ska kunna flyta på så fritt och obehindrat som möjligt, säger Malin Ljungkvist.

Frihandel är däremot inte frihet från regler om till exempel produktsäkerhet eller livsmedelsskydd. I grunden handlar det om att ett företag i ett land ska ha rätt att sälja sin vara eller tjänst i ett annat land utan att diskrimineras i förhållande till inhemska företag. Därför är icke-diskrimineringsprincipen central i handelspolitiken.

En förutsättning för frihandel är att det finns så få hinder som möjligt

Frihandel gynnsam för utrikeshandel

Malin Ljungkvist påpekar att det inte finns någon exakt definition av frihandel och att det som någon tycker är frihandel kan någon annan tycka inte är det. Därför kan diskussioner om frihandel lätt bli politiskt kontroversiella.

– I Sverige råder dock ganska stor konsensus om att frihandel är bra, säger hon. Generellt sett underlättas utrikeshandel av frihandel medan den försvåras av olika former av hinder.

Om frihandel sägs gynna utvecklingen av utrikeshandel så har globalisering gett den draghjälp. Vad globalisering är varierar också oftast beroende på vem man frågar, men begreppet brukar syfta på det faktum att världen växer samman och att kontakterna mellan olika länder stärks, vilket gör att länder blir alltmer beroende av varandra på olika sätt, kulturellt och ekonomiskt.

Digital information, en del av globaliseringen

Tar man den ekonomiska globaliseringen så innehåller den exempelvis mer än bara varu- och tjänstehandel.

– Den handlar också om möjligheter för företag att investera i andra länder, om dataflöden, det vill säga att digital information ska kunna flöda fritt över gränserna, och om att människor ska kunna resa och arbeta fritt i andra länder än sitt eget, säger Malin Ljungkvist.

Därmed kan den ekonomiska globaliseringen ses, menar hon, som ett sätt att gradvis länka ihop nationella marknader till en stor global marknadsplats.

Internationella organisationer bidrar till globalisering

Det var i kölvattnet av andra världskriget som organisationer som Gatt (General Agreement on Tariffs and Trade, numera WTO), OEEC (Organisation for European Economic Co-operation, numera OECD) och IMF (Internationella valutafonden) bildades. Deras syfte var att skapa politiska möjligheter för marknader att integreras och, i slutändan, underlätta den ekonomiska globaliseringen.

– Den ekonomiska globaliseringen kunde inte ske i ett vakuum, utan en viss grad av politisk globalisering har varit nödvändig, säger Malin Ljungkvist. Gatt och sedan WTO har bidragit till att ta bort en stor del av världens tullar. Hade de inte gjort det hade det varit svårare för företag att bli globala på det sätt som de gjort.

Världshandelsorganisationen, WTO (World Trade Organization på engelska), grundades 1995 som en efterträdare till Gatt och samlar 164 länder vilka tillsammans motsvarar 98 procent av världshandeln.

WTO:s högkvarter i Genève i Schweiz

Fördelar med WTO

Det finns flera fördelar med WTO. Alla medlemmar inom WTO utom några av de minst utvecklade länderna har till exempel lovat att inte tillämpa alltför höga tullar.

– Efter andra världskriget låg importtullarna på 20-30 procent. Från 1947 till 1995 sänktes tullarna till ungefär 9 procent i genomsnitt bland WTO:s medlemsländer och 4 procent bland OECD-länder, säger Per Altenberg, handelsstrateg på Kommerskollegium.

Denna sänkning har, enligt honom, varit gynnsam för svenska företag som då har fått bättre förutsättningar att få intäkter för den produktion de har exporterat.

WTO – en försäkring mot höga tullar

En annan fördel är den så kallade icke-diskrimineringsprincipen. Den innebär att medlemmar inom WTO inte får behandla ett annat medlemsland sämre än något annat. Det innebär till exempel att en tullsänkning som ett land ger ett annat land, automatiskt ska komma alla medlemsländer till del. Det är särskilt viktigt för små länder som därmed slipper utsättas för utpressning från de stora länderna.

– Man kan se WTO som en försäkring. Som medlem vet man att tullar inte får gå över en viss nivå, för det har man åtagit sig. Och så finns tryggheten att det egna landet inte kommer att diskrimineras i relation till andra länder, säger Per Altenberg.

Den andra delen av WTO:s icke-diskrimineringsprincip handlar om att när väl tullen och alla tullprocedurer är avklarade och varan har passerat gränsen, får importerade varor inte behandlas sämre än inhemska varor.

EU:s inre marknad – Sveriges viktigaste handelsarena

Vad gäller Sverige har andra aktörer än Gatt och WTO spelat en minst lika avgörande, om än nyare, roll för de svenska företagens internationella handel. Det handlar framför allt om Europeiska unionen, EU, som Sverige blev medlem i 1995.

Anledningen är den inre marknaden, som gör det möjligt för personer, varor, tjänster och kapital att röra sig fritt och obehindrat mellan medlemsländerna. Den fria rörligheten omfattar till stora delar även mellan Island, Norge och Liechtenstein, tre länder som är parter i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

EU-flaggor utanför EU-kommissionens byggnad i Bryssel i Belgien

– Vi i Sverige är väldigt beroende av EU:s inre marknad och Norge i vår handel, säger Per Altenberg. 64 procent av vår varuexport går till de länderna och 77 procent av vår varuimport kom från de länderna 2023.

EU förhandlar fram frihandelsavtal

Som EU-medlem får Sverige dessutom vara med, påverka och ta del av de frihandelsavtal som EU förhandlar och sluter med övriga parter på medlemsstaternas vägnar. Sammanlagt har EU slutit ett 40-tal frihandelsavtal med nästan 80 länder. Sådana frihandelsavtal tecknas när två eller fler parter vill fördjupa sin handelsrelation och då väljer att avskaffa tullar dem emellan.

– Enligt WTO:s regler måste parterna i ett frihandelsavtal enas om att sänka tullarna på i stort sett all handel. Man kan alltså inte bara sänka tullarna lite grand och inom några få sektorer, säger Per Altenberg. 

Så kan handel bidra till hållbar utveckling

De frihandelsavtal som EU sluter handlar inte bara om att främja handel. Sedan ungefär tio år tillbaka lägger EU allt större vikt vid att frihandelsavtalen också ska bidra till hållbar utveckling. Därför innehåller alla frihandelsavtal som EU förhandlar fram hållbarhetskapitel.

Hållbarhetskapitel fungerar som en påminnelse för parterna om att de har kommit överens om att verka för en hållbar handel, särskilt på arbetsmarknads- och miljöområdena. Med andra ord banar sådana kapitel väg för parternas samarbete kring hållbarhetsfrågor.

Att frågorna om handel och hållbarhet är tätt sammanflätade framgår tydligt när EU, som ansvarar för medlemsstaternas gemensamma handelspolitik, siktar på att bli klimatneutralt 2050.

EU siktar på att bli klimatneutralt 2050

Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen

Det här sättet att resonera om offentlig upphandling finns också i Agenda 2030, FN:s handlingsplan för hållbar utveckling. Planen, som FN:s generalförsamling antog 2015, innebär att FN:s 193 medlemsstater har åtagit sig att uppnå långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling senast 2030.

Agenda 2030 består av 17 mål – de globala hållbarhetsmålen – och 169 delmål. Ett av målen, mål 12, handlar om hållbar konsumtion och produktion och har ett delmål som går ut på att ”främja hållbara upphandlingsmetoder, i enlighet med nationell politik och nationella prioriteringar”.

Utrikeshandel, en motor för inkluderande tillväxt

Värt att notera är att flera av målen i Agenda 2030 har en tydlig koppling till utrikeshandel. Det beror på att FN:s länder bedömer att internationell handel spelar en viktig roll för att uppnå hållbar utveckling.

– Enligt Agenda 2030 ska handel vara både en motor och ett verktyg för att uppnå inkluderande ekonomisk tillväxt och på så sätt bidra till hållbar utveckling, säger Neil Swanson.

Hur ska handel då bidra till hållbar utveckling?

– När företag handlar över landgränserna är de bundna av att respektera en rad internationella avtal och överenskommelser som länderna i sin tur kan använda som styrmedel för att uppnå de globala hållbarhetsmålen, säger Neil Swanson.

Sådana avtal täcker alla tre dimensioner av hållbar utveckling – social, ekonomisk och ekologisk.

Ett exempel på ett befintligt avtal inom den sociala dimensionen är den internationella arbetsorganisationens ILO-regelverk. Där finns flera konventioner som syftar till att främja antingen jämställdheten på arbetsplatsen eller en trygg och säker arbetsmiljö – två mål som ingår i Agenda 2030.

Utrikeshandelns roll för fattigdomsbekämpning

Vad gäller den ekonomiska hållbarhetsdimensionen kan länder stödja sig på bland annat WTO-regelverket. Inom WTO finns till exempel programmet Aid for Trade som syftar till att bekämpa fattigdom med hjälp av internationell handel.

– Inget land har tagit sig ur fattigdom utan öppen handel. Men samtidigt kan handelsliberalisering innebära att utvecklingsländer går miste om vissa gränsintäkter i form av diverse tullar och avgifter. För de här länderna är sådana gränsrelaterade intäkter nämligen ofta lättare att samla in än till exempel skatter. Därför kan utvecklingsländerna få hjälp med att inom ramen för till exempel Aid for Trade förstärka sin förmåga att samla in skatter, säger Neil Swanson.

Utrikeshandel kan hjälpa utvecklingsländer att bekämpa fattigdom

Att öka handelsstödet Aid for Trade är ett uttalat mål under Agenda 2030.

Viktigt att ta hänsyn till handelns följder

Det nya med Agenda 2030, menar Neil Swanson, är att handelspolitiken och alla andra policyområden hädanefter utgår ifrån hållbar utveckling när de tas fram. Förr hade beslutsfattare siktet inställt på att uppnå ekonomisk utveckling med tanken att de möjliga negativa konsekvenserna skulle tas hand om senare – med hjälp av just tillväxt.

Men det paradigmskifte som Agenda 2030 innebär betyder därmed att beslutsfattare nu måste ta hänsyn till den internationella handelns inverkan på miljö och klimat.

– Om länderna tar Agenda 2030 på allvar måste de eventuella negativa konsekvenserna eller målkonflikterna tas i åtanke från början, när man till exempel formulerar en ny handelspolitik eller förhandlar fram ett frihandelsavtal, säger Neil Swanson.

Dessutom understryker hon att det är mycket svårt att i allmänna termer uttrycka sig om utrikeshandelns påverkan på hållbarhetsfrågor som till exempel miljö, klimat, jämställdhet, sociala förhållanden, och så vidare. Utrikeshandel och handelsliberalisering får förvisso konsekvenser på de områdena, men de konsekvenserna är i sin tur aldrig överlag enbart positiva eller negativa.

– Konsekvenserna är alltid kontextbaserade och skiljer sig därmed åt från land till land. Men med en medveten och analysbaserad handelspolitik kan man bidra till att styra utvecklingen i ett land och komma bort ifrån de dåliga konsekvenserna. Att bidra till en hållbar handelspolitik genom olika analyser är en del av vårt arbete på Kommerskollegium, säger Neil Swanson.