Handelspolitik

Handelspolitik är de åtgärder som länders regeringar använder för att påverka den internationella handeln. Oftast handlar det om att skapa avtal och regler för import och export. Eftersom Sverige ingår i Europeiska Unionen, EU, är EU:s handelspolitik och Sveriges handelspolitik samma sak.

Den traditionella internationella handelspolitiken har i huvudsak handlat om att skapa avtal och regler för att importera och exportera varor mellan länder. Ofta har det handlat om vilken tull som ska gälla. Idag är frågan mycket bredare, handelspolitiken omfattar mycket mer än enbart varor. Numera ingår regler för till exempel tjänstehandel, investeringar, hållbarhet och immaterialrättsligt skydd.

EU har en gemensam handelspolitik

EU har en gemensam handelspolitik gentemot andra länder. Det innebär bland annat att alla handelsavtal som rör utbyte av varor och tjänster med länder utanför EU förhandlas fram och skrivs under av EU. 

Sverige och övriga EU-länder är alla medlemmar i Världshandelsorganisationen, WTO. Även inom WTO är det EU som förhandlar för alla EU-länders räkning. 

Sverige påverkar EU:s handelspolitik

Sverige och de andra medlemsländerna påverkar EU:s gemensamma handelspolitik, genom ett kontinuerligt och nära samarbete med EU-kommissionen och andra medlemsländer, och genom att delta i möten i ministerrådet och i olika kommittéer.

Många andra politikområden kan också påverka handelspolitiken, direkt eller indirekt. EU har till exempel en gemensam jordbrukspolitik som i hög grad påverkar handelspolitiken. Gemensamma regelverk på den inre marknaden, om exempelvis miljö, säkerhet och hälsa, kan också spela en stor roll.

Kommerskollegium tar fram handelspolitiska underlag som används av Sveriges regering för att påverka EU:s handelspolitik gentemot omvärlden, inom världshandelsorganisationen WTO och när EU förhandlar om nya frihandelsavtal.

Så styrs handelspolitiken i EU

Beslutanderätten i handelspolitiska frågor är delad mellan ministerrådet och Europaparlamentet. EU-kommissionen har initiativrätt inom handelspolitiken. Det betyder att det är kommissionen som startar förhandlingar, lägger förslag och förhandlar för EU:s räkning. Men kommissionen kan inte förhandla hur som helst. Den måste göra det inom ramen för de direktiv som ministerrådet har utfärdat – och i samråd med en särskild kommitté som utsetts av ministerrådet – den handelspolitiska kommittén (Trade Policy Committee).

När EU-kommissionen har förhandlat klart ett handelsavtal måste det antas av ministerrådet och av Europaparlamentet.