25 år av inre marknad – detta händer just nu

Nyhet

EU:s inre marknad firar 25 år i år. Just nu pågår ett flertal förhandlingar inom EU som påverkar Sverige. Som Sveriges inremarknadsmyndighet bevakar Kommerskollegium flera av dessa. Sara Sandelius som jobbar med inremarknadsfrågor på Kommerskollegium reder ut vad som är på gång och vad jubileumsfirandet egentligen betyder för handeln.

25 år i år. Vad skulle du säga att den inre marknaden betytt för handeln ur ett svenskt perspektiv?

– Att vi har en inre marknad gör att varor, tjänster, personer och kapital kan flöda mer eller mindre fritt inom hela EU, vilket såklart är positivt för handeln. För Sveriges del har handeln inom den inre marknaden fördubblats under de senaste 25 åren. Konkret betyder det att företag kan sälja varor eller tjänster i andra medlemsländer, köpa insatsvaror eller tjänster från andra länder, och att personal kan resa fritt till företagens kunder över gränser.

Vilka förhandlingar som rör den inre marknaden är på gång just nu?

– Det tas till exempel just nu fram nya regler för att underlätta handeln med varor inom EU. Det finns idag regler som innebär att varor som lagligen säljs i ett EU-land får säljas inom hela EU. Det här grundar sig i en av EU:s viktigaste principer, principen om ömsesidigt erkännande. De förhandlingar som pågår nu handlar om att ytterligare underlätta för den fria rörligheten av varor.

– Man ser också över anmälningsförfarandet på tjänsteområdet. Idag gäller att krav på företag som vill tillhandahålla tjänster i andra EU-länder måste anmälas till oss på Kommerskollegium, så att vi kan granska kraven och se så att de stämmer överens med EU-rätten. Nu vill man skärpa upp anmälningsprocessen, med bland annat tydligare tidsramar, och utöka vilka krav som ska anmälas.

– Ytterligare en förhandling rör framtagandet av en digital portal, som ska samla information om EU-regler och några av de mekanismer som finns för att hjälpa privatpersoner och företag att utnyttja sin fria rörlighet. Tanken är att det ska finnas EN ingång till all information, på alla EU-språk.

Vilken roll har Kommerskollegium i förhandlingarna?

–Vi är Sveriges inremarknadsmyndighet, och vi ska verka för en väl fungerande inre marknad, med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Vi har också som uppdrag att verka för ett enhetligt genomförande och en korrekt tillämpning av EU-rätten i Sverige. Det betyder till exempel att vi, som många andra myndigheter, är en remissinstans, det vill säga vi går igenom en stor mängd förslag till svensk lagstiftning och ser till att EU-rätten följs och att den fria rörligheten värnas.

– Vi ansvarar också för ett antal funktioner som alla ska underlätta den fria rörligheten. Jag nämnde att vi granskar krav på tjänsteföretag, och vi granskar även krav som myndigheter ställer på varor och ser så att de är förenliga med EU-rätten. Vi ansvarar också för de så kallade kontaktpunkterna för varor, tjänster och arbetstagare. Genom dem hjälper vi företag och personer i andra länder att hitta rätt information om vad som gäller i Sverige. Vi är också Sveriges Solvitcenter, en funktion där privatpersoner och företag som får problem på den inre marknaden kan få hjälp.

– Att vi har den här horisontella rollen på inremarknadsområdet och att vi ansvarar för de här funktionerna gör att vi har en bred kunskap om inremarknadsområdet. Vi har också bra kontakt med de som faktiskt tillämpar EU-rätten och berörs av EU-rätten. Utifrån det perspektivet har vi bistått Regeringskansliet i en del av de förhandlingar som pågår just nu. Vi har hjälpt till med arbetet att analysera lagförslagen ur ett europeiskt men också ur ett svenskt perspektiv, och har deltagit i många förhandlingsmöten.

Hur går egentligen en förhandling till?

– Den största delen av lagstiftningen på inremarknadsområdet tas fram genom något som kallas för det ordinarie beslutsfarandet. Det här förfarandet bygger på principen att lagstiftningsmakten är delad mellan Ministerrådet och Europaparlamentet. Det innebär att EU-kommissionen lämnar förslag på lagstiftning, som behandlas av Ministerrådet och Europaparlamentet, och som sedan beslutar om förslaget ska antas eller inte.

– Ministerrådet och Europaparlamentet kan båda göra ändringar i EU-kommissionens ursprungliga förslag, men måste i slutändan enas om en kompromiss. Politikerna i Europaparlamentet lämnar ändringsförslag till kommissionens förslag, som sedan behandlas i aktuellt utskott. För de förhandlingar som vi arbetar med är det inremarknadsutskottet (IMCO) som är ansvarigt. När utskottet har kommit överens om ett förslag sker en omröstning i hela Europaparlamentet.

– Inom Ministerrådet måste man också vara överens, och det är här medlemsländerna förhandlar med varandra. Först är det medlemsländernas experter som förhandlar med varandra (det är framförallt här Kommerskollegium är inblandat), och sedan tar den mer politiska nivån över. Inom Ministerrådet finns olika konstellationer med ansvar för olika frågor. Ansvarig rådskonstellation för inremarknadsområdet är Konkurrenskraftsrådet (KKR).

– När man är överens om ett förslag inom de respektive institutionerna försöker man hitta en kompromiss som båda institutionerna kan enas om. Det finns tydliga former för hur dessa förhandlingar ska gå till, men det äger även rum en hel del informella kontakter mellan institutionerna.

På vilket sätt kan de här förhandlingarna påverka den inre marknaden?

– Ambitionen har ju varit att stärka den inre marknaden på olika sätt. Den inre marknaden har funnits i 25 år i år, och det är viktigt att fortsätta utveckla den för framtiden. Det finns en hel del som fungerar väldigt bra, men också en del som fungerar mindre bra och det är det som många av förslagen som förhandlas ska ta hand om.

– Vissa av förhandlingarna har helt avstannat, av olika anledningar. I något fall tyckte inte medlemsländerna att EU-kommissionens förslag var bra, och i andra fall har länderna svårt att komma överens. Andra förhandlingar går smidigt och kommer nog att bli klara inom kort. Förhoppningen är till exempel att förslaget om ett nytt anmälningsförfarande på tjänsteområdet kan slutföras snart. Ett bättre anmälningsförfarande kan bidra till att förhindra att det uppställs nya hinder för tjänsteföretag på den inre marknaden, vilket givetvis skulle gynna företag inom EU.