Ceta – frågor och svar om jordbruk och livsmedel

Vad innebär frihandelsavtalet mellan EU och Kanada för jordbruks- och livsmedelssektorn? Det reder Kommerskollegiums expert Kristina Olofsson ut här.

Vad betyder Ceta för jordbruks- och livsmedelssektorn?

– Tullarna tas bort för de flesta livsmedelsprodukter i handeln mellan EU och Kanada. Eftersom Kanada har relativt höga tullar för vissa av de här produkterna så märks det för företag som vill exportera till den kanadensiska marknaden. Till exempel försvinner tullar på ungefär 10 procent för godis, sylt och såser.

Allt blir inte tullfritt?

– Nej. Kanadensarna har begärt och fått undantag för kyckling, äggprodukter och mejeriprodukter. Europeiska ostar kan dock exporteras utan tull så länge mängden inte överstiger den tullkvot, alltså en begränsad kvantitet som är tullfri, som anges i avtalet.

Har inte EU begärt begränsningar?

– Jo. Kanadensarna har till exempel fått en tullkvot för hur mycket nötkött de årligen får exportera tullfritt till EU. Köttet ska vara producerat utan tillväxthormoner, "hormonfritt", och EU:s gränsvärde för restsubstanser från antibiotika i köttet får inte överskridas.

Köttkvoten är rätt stor. Finns det risk för att svensk nötköttsproduktion blir utkonkurrerad?

– Enligt Jordbruksverkets bedömning blir effekterna av en ökad kanadensisk köttexport liten. Varken svensk köttproduktion eller svenskt lantbruk förväntas påverkas i någon betydande grad av att EU öppnar upp marknaden för mer nötkött från Kanada. Om importen från Kanada ökar kommer detta främst att ersätta annan import av nötkött enligt Jordbruksverkets bedömning.

Påverkas EU:s hälsoskyddsregler och livsmedelslagstiftning?

– Nej, de regler som EU har för livsmedel gäller även när avtalet med Kanada har trätt i kraft. Avtalet påverkar heller inte EU:s möjligheter att ändra eller införa ny lagstiftning som gäller jordbruksprodukter eller livsmedel. Det innebär som redan nämnts att nötkött som importeras till EU från Kanada även i fortsättningen ska vara "hormonfritt". Det innebär också att griskött inte får ha producerats med hjälp av tillväxtbefrämjande preparat, som ractopamine.

EU och Kanada har lagt grunden för samarbete på olika områden i avtalet. Finns det några områden av särskilt intresse för jordbrukets del?

– Samarbetet mellan EU och Kanada ska ske på frivillig basis, det är viktigt att komma ihåg. Ett sådant frivilligt samarbete som nämns i avtalet är att EU och Kanada ska utbyta information, expertkunskap och erfarenheter om djurskyddsfrågor för att främja ett samarbete på området. Detta är av intresse för svensk del eftersom samarbete är ett sätt att arbeta för ett bättre djurskydd i andra länder. Vilka frågor detta arbete kan omfatta återstår för EU och Kanada att komma överens om. Här finns möjlighet för organisationer engagerade i djurskyddsfrågor att bidra med idéer.

Hur är det med samarbete i antibiotikafrågor?

– Det finns ingen text i avtalet om det. Men EU har på Sveriges initiativ föreslagit att EU och Kanada ska samarbeta kring frågor om minskad antibiotikaanvändning i djurhållning. Så förhoppningen är att en arbetsgrupp kan bildas för att diskutera den här viktiga frågan, som ju är kopplad till antibiotikaresistens.

Vad är skillnaden mellan EU:s regler för hormoner och antibiotika i nötköttsproduktionen?

– För importerat kött finns en viktig skillnad i EU:s lagstiftning när de gäller användning av hormoner och antibiotika. Det är förbjudet att använda hormoner i tillväxtfrämjande syfte inom EU. Det förbudet gäller även för import, producenten i tredje land får alltså inte ha använt hormoner om de exporterar till EU. Här ställs alltså samma krav på produktionsprocessen -inga hormoner- för producenter i EU och producenter i tredje land.

– När det gäller antibiotika är det förbjudet för producenter inom EU att använda antibiotika i tillväxtfrämjande syfte. Användningen av antibiotika ska vara ansvarsfull och inte bidra till antibiotikaresistens. För importerat kött ställs inte motsvarande krav på produktionsprocessen. Däremot gäller ett krav på produkten, nämligen att eventuella restsubstanser från antibiotika inte får överskrida en viss nivå i köttet.