Uruguayrundan var den sista rundan under GATT-epoken och pågick mellan 1986 och 1994. Namnet kommer av att den deklaration som fastställde riktlinjer och mål för förhandlingarna antogs vid ett ministermöte 1986 i Punta del Este, Uruguay. Rundan ledde bland annat till etableringen av WTO 1995, som efterträdare till GATT.

Uruguayrundan ledde till att i-länderna sänkte sina tullar med genomsnitt 40 procent för industrivaror medan utvecklingsländerna ökade förutsägbarheten i sina tulltaxor genom att binda många fler tullar. Dessutom medförde rundan en översyn av regelverket och en breddning till två helt nya områden – tjänstehandel och immaterialrätt – genom etablerandet av allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) och TRIPS. Handeln med jordbruksprodukter och handel med teko fick nya avtal (ATC respektive Jordbruksavtalet) som syftade till att likställa reglerna för dessa varor med reglerna för övriga varor. Dessa områden omfattades i princip av GATT redan tidigare men hade av politiska skäl särbehandlats. Ytterligare nya avtal som förhandlades fram var SPS-avtalet, Skyddsåtgärdsavtalet, Avtalet om ursprungsregler samt TRIMS-avtalet.

En viktig princip som fastslogs i Uruguayrundan var att WTO-avtalen skulle vara ett i huvudsak gemensamt regelverk för alla medlemsländer, i stället för att enskilda avtal bara ska gälla de medlemmar som aktivt väljer att skriva under avtalet. Se World Trade Organization, General Agreement on Tariffs and Trade. Jämför Runda, Tokyorundan, Kennedyrundan, Doharundan.