I handelspolitiska avtal förekommer som regel någon form av procedur för att hantera tvister mellan parterna. Om avtalet övervakas av en partssammansatt blandad kommitté, som är vanligt i EU:s frihandelsavtal, kan frågan behandlas där. Ett rättsligt betydligt starkare instrument är om tvistlösningen försiggår i en panel som visserligen är partssammansatt men som också innehåller oberoende juridisk expertis. 

GATT:s tidigare tvistlösningssystem har tagits över av WTO och förstärkts väsentligt. Om en tvist mellan parterna inte kan lösas genom konsultationer, det vill säga bilaterala samtal mellan parterna för att nå en överenskommelse, tillsätts en panel med tre oberoende experter. Panelen kommer med en rekommendation, baserad på dess tolkning av WTO:s regelverk, till en lösning av tvisten. Panelens rekommendationer kan överklagas till ett permanent överprövningsorgan, Appellate Body, som består av sju personer med sakkunskap inom juridik, internationell handel och WTO:s regelsystem. Vid varje prövning engageras tre av dessa sju experter. Om den felande parten inte rättar sig efter slutligt utslag kan den drabbade parten begära kompensation eller vidta motåtgärder (retaliera).

Sedan WTO bildats infördes regeln om negativ konsensus, som innebär att samtliga medlemsstater måste vara överens om att förkasta ett utslag från en panel eller överprövningsorganet. I och med införandet av denna regel antas numera panelutslag per automatik (automaticity).

Tvistlösning mellan stater och utländska investerare är ett centralt element i de allra flesta bilaterala investeringsavtal. Genom avtalen kan utländska investerare vända sig till en skiljedomstol, exempelvis ICSID, och få prövat om mottagarlandets behandling av investeraren bryter mot någon av bestämmelserna i avtalet. Om skiljedomstolen kommer fram till att så har skett beslutar den om ekonomisk ersättning till investeraren. Se investeringsskydd, Bilateral Investment Treaty, investeringar, Multilateral Agreement on Investment.