Den 16 maj 2017 yttrade sig EU-domstolen om fördelningen av befogenheten mellan Europeiska unionen och medlemsstater att underteckna och ingå ett frihandelsavtal mellan EU och Singapore. Avtalet ingår i den nya generationen av frihandelsavtal som innehåller förutom traditionella bestämmelser om tullfrihet även en rad andra bestämmelser, såsom investeringar, skydd av immateriella rättigheter, offentlig upphandling, tjänster, konkurrens och hållbar utveckling. Domstolen fastslog att de flesta delar av avtalet med Singapore, inklusive hållbarhetskapitlet, omfattas av EU-kommissionens exklusiva befogenhet; men på grund av att framförallt investeringsskydd (ISDS) och de så kallade portföljinvesteringar bedömdes inte falla under den gemensamma handelspolitiken, behövde avtalet undertecknas och ingås av både EU och EU:s medlemsstater.