För att komma till rätta med de tekniska handelshindren på den inre marknaden och främja den fria rörligheten för varor, antog EU 1985 den så kallade nya metoden för harmonisering av tekniska regler. Metoden går ut på att endast ange övergripande, väsentliga krav i lagstiftningen, medan de mer detaljerade tekniska kraven uttrycks i standarder som utarbetas av de europeiska standardiseringsorganisationerna CEN, CENELEC och ETSI. Standarderna är frivilliga att använda, men innebär ett antagande om överensstämmelse med direktivets krav.

Antalet direktiv utformade enligt nya metoden uppgår till ett trettiotal och berör breda sektorer inom industrivaruområdet. Direktiv har utfärdats bland annat för byggprodukter, maskiner, elektriska apparater, personlig skyddsutrustning och leksaker. Flera av direktiven kräver att varorna CE-märks innan de får saluföras på den inre marknaden.

Till den nya metoden hör också en samlad syn på de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som produkten måste ha genomgått. I de flesta fall ska tillverkaren själv intyga att produkten uppfyller kraven i ett direktiv (egendeklaration). För vissa produkter krävs en tredjepartskontroll som utförs av ett anmält organ. För respektive varuområde ansvarar föreskrivande myndigheter för marknadskontroll, till exempel Arbetsmiljöverket för maskiner och tryckkärl, Boverket för byggvaror och Konsumentverket för leksaker.

Sedan 2008 finns den nya metoden reglerad i Europaparlamentets och Rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter.