De avtal som möjliggjorde kvantitativa begränsningar av tekohandeln mellan GATT-länderna 1974-1994. Multifiberavtalen hade föregåtts av bilaterala begränsningsavtal, som USA slöt i slutet av 1950-talet med Japan och tekoexportörer i Sydostasien, samt 1961-1973 av bomullstextilavtal inom GATT:s ram. Med Multifiberavtalet kom efter hand allt fler tekovaror att omfattas av regleringarna.

MFA stred både mot GATT:s förbud mot kvantitativa restriktioner och MGN-principen eftersom begränsningsåtgärderna kunde vidtas selektivt, det vill säga ett importland (i-land) kunde sluta ett bilateralt avtal med ett exportland (utvecklingsland) att det skulle begränsa sin export av tekovaror till vissa kvantiteter. Det förutsatte ett ofta omfattande licenssystem.

Vid inträdet i EU fick Sverige börja tillämpa unionens importbegränsningar och importövervakning av tekovaror. Multifiberavtalet avlöstes 1994 i Uruguayrundan av Avtalet om textil och konfektion (ATC).