Jordbruksnäringen får indirekt stöd om statliga åtgärder gör att det inhemska priset på en jordbruksprodukt ligger på en högre nivå än priset på världsmarknaden. Prisskillnaden är ett resultat av olika typer av marknadsreglerande åtgärder som påverkar utbud och efterfrågan på den inhemska marknaden. Flera instrument kan användas för att reglera marknaden och alltså åstadkomma det högre priset, bland annat tullar, exportsubventioner, offentligt finansierad lagring samt utbudsbegränsningar som till exempel produktionskvoter. Marknadsprisstöd finansieras i huvudsak av konsumenterna som får betala ett högre pris för jordbruksprodukten än de skulle göra om marknaden inte hade varit reglerad. Se Common Agricultural Policy (CAP), Jordbrukssubventioner.