Kumulation innebär att länder kan använda sig av material och bearbetade varor från andra länder inom samma frihandelsområde för att uppnå ursprung för landets slutprodukt. Genom att bearbetningar som utförs i olika länder inom frihandelsområdet läggs samman, erhåller varan ursprungsstatus. Syftet med kumulation är att öka ländernas geografiska räckvidd för att uppnå ursprung och därmed kunna erhålla preferenser vid export.

Det finns tre olika typer av kumulation: bilateral, diagonal/regional och full kumulation. Bilateral kumulation innebär att en insatsvara som har ursprung i den ena parten i ett frihandelsområde kan användas för vidare bearbetning av den andra parten. Slutprodukten uppnår ursprungskraven utan att tillräcklig bearbetning måste ha ägt rum i det senare landet.

Diagonal/regional kumulation förekommer om fler än två länder inom en regional grupp som har identiska ursprungsregler är inblandade i produktionen och handeln. Material eller en vara som har ursprung i ett av länderna kan användas i produktion i ett annat exporterande land utan att den där måste ha bearbetats tillräckligt för att uppfylla ursprungskraven. Det här tillämpas exempelvis mellan EU och Pan-Euro-Med länderna.

Full kumulation innebär att produktionsmoment som utförs i två eller flera länder i ett frihandelsområde, men var för sig är en otillräcklig bearbetning för att varan ska ges ursprung, kan läggas samman och utgöra en tillräcklig bearbetning för att ge slutprodukten ursprungsstatus.

Hypotetiskt exempel (HS6109) med T-shirts: Ett företag på Island importerar garn från Kina och väver en väv (vilket ej utgör en tillräcklig bearbetning för att ge ursprung) som de senare exporterar till Norge där man syr en T-shirt (som inte heller utgör en tillräcklig bearbetning för att ge ursprung). Trots att ingen av dessa bearbetningar är tillräcklig för att ge ursprung kan slutprodukten (T-shirten) exporteras till EU tullfritt under EES-avtalet tack vare utnyttjande av full kumulation.