Statliga åtgärder som ett land eller en ländergrupp tar till för att påverka sin internationella handel. De handelspolitiska medlen är olika beroende på syftet och vilket handlingsutrymme som landet/regionen har inom ramarna för ingångna handelsavtal. Syftet kan vara att påverka exporten men oftast är det importen som man vill påverka. Politiken kan syfta till att öppna upp en marknad för utländsk konkurrens eller att stänga den. I det tidigare fallet talar man om frihandel medan det senare är protektionism. 

Instrument som ingår i handelspolitiken är dels tullar och dels icke-tariffära hinder. Då tullarna fallit påtagligt i de flesta länder, särskilt i-länderna, under de senaste decennierna ligger fokus idag på de icke-tariffära hindrena. 

Den traditionella handelspolitiken har i huvudsak gällt avtal om regler för varuhandeln. Idag är ansatsen mycket bredare och omfattar även regelsystem (regionala eller multilaterala) på områden som tjänstehandel, investeringar och immaterialrättsligt skydd. Detta har gjort att skiljelinjen mellan handelspolitiken och övriga politikområden till viss del suddats ut. Många av de regelverk som idag diskuteras i handelspolitiska sammanhang är egentligen inrikespolitiska frågeställningar.