Internationell handel med öppna marknader förutsätts ofta leda till ökad konkurrens. Men det finns situationer där detta inte gäller. Ett konkurrensbegränsande beteende, exempelvis en kartell, i ett land kan hindra tillträde till detta landets marknad för företag från andra länder. Det finns också situationer där konkurrensen till och med kan minska till följd av öppna marknader. Om en marknad öppnas kan företag från andra länder, ibland understödda av subventioner från sitt lands regering eller med hjälp av andra marknadsstörande åtgärder, slå ut konkurrenter på importmarknaden. De företag som finns kvar när konkurrenterna slagits ut kan då dra fördel av att konkurrensen har minskat.

Konkurrenspolitik är därför inte längre enbart en nationell angelägenhet. Idag pågår arbete, både bilateralt mellan enskilda länder och gemensamt i internationella organisationer, för att skapa internationella regleringar på konkurrensrättsområdet. EU har redan gemensamma konkurrensregler och har sedan 1990-talet velat skapa ett multilateralt konkurrensavtal inom ramen för WTO. En arbetsgrupp tillsattes i WTO med mål att undersöka relationen mellan handel och konkurrens samt att ta fram regler på området. Frågan är dock kontroversiell och 2004 beslöts att Doharundan inte ska inkludera förhandlingar om handel och konkurrens (en av de fyra så kallade Singaporefrågorna). Däremot förekommer konkurrensrelaterade frågeställningar allt oftare inom olika frihandelsavtal.

I brist på internationellt konkurrensregelverk använder många länder i stället antidumpningsåtgärder och utjämningsåtgärder för att skydda sig mot vad de anser vara orättvis konkurrens. Se EG:s konkurrensregler, Singaporefrågorna.