Antidumpningsförordningen
EU:s användning av antidumpningsåtgärder regleras i antidumpningsförordningen 1225/2009. I EU är det EU-kommissionen som genomför de undersökningar som krävs för att kunna påvisa dumpning och att den dumpade importen skadat EU:s industri. För att beräkna dumpning görs en granskning av vilket pris samma eller en liknande vara säljs till på det exporterande företagets hemmamarknad, det så kallade normalvärdet. Normalvärdet jämförs sedan med företagets priser på exporten till det land där dumpningen misstänks ske. Skillnaden mellan normalvärdet och exportpriset kallas dumpningsmarginal.
Innan EU inför en antidumpningsåtgärd väger kommissionen de skadade industriernas intresse av antidumpningstullen mot det samlade intresset, till exempel för konsumenter och de industrier som använder den aktuella produkten.
Antidumpningstullen får i EU inte vara högre än att den upphäver den skada som den dumpade importen ger upphov till på EU-marknaden.
Se antidumpningsåtgärder, WTO:s avtal för antidumpning, Utjämningsåtgärder, Skyddsåtgärder, Prisåtagande.