Stoppa försäljningen av en vara – så använder du EU:s förordning om ömsesidigt erkännande

EU:s förordning om ömsesidigt erkännande reglerar de nationella myndigheternas skyldigheter och företagens rättigheter när en myndighet behöver förbjuda en produkt som lagligen säljs i en annan medlemsstat – och därmed avvika från principen om ömsesidigt erkännande. Förordningen, som började gälla den 19 april 2020, ersätter den tidigare varuförordningen.

EU:s förordning om ömsesidigt erkännande gäller när nationella myndigheter vill fatta ett beslut som:

• rör en produkt som lagligen har sålts i ett annat EU-land
• inte omfattas av harmoniserad EU-lagstiftning
• riktas till en ekonomisk aktör, alltså inte slutanvändaren
• fattas på grundval av en teknisk regel
• utgör ett förbud eller hindrar tillträde till marknaden
• inte omfattas av ett annat förfarande som anges i en specifik EU-rättsakt.

EU:s förordning om ömsesidigt erkännande kompletteras av en svensk förordning om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn.

Informera företaget när försäljningen av en vara ska stoppas

När en behörig myndighet ska fatta ett beslut om att förbjuda en produkt ska den kontakta det berörda företaget utan dröjsmål. En behörig myndighet kan vara statliga och kommunala myndigheter, inklusive länsstyrelser, som beslutar om åtgärder som omfattas av förordningen. Den behöriga myndigheten ska informera om bedömningen och möjligheten för företaget att tillhandahålla en försäkran om ömsesidigt erkännande.

En försäkran om ömsesidigt erkännande är en frivillig deklaration som ska underlätta för företag att visa att en produkt har blivit lagligen saluförd i ett annat EU-land. Den ska utformas i enlighet med bilagan till förordningen om ömsesidigt erkännande. Om ett företag har lämnat in en försäkran om ömsesidigt erkännande, tillsammans med annan bevisning som bekräftar informationen i försäkran, ska det anses tillräckligt för att visa att varan är lagligen saluförd i en annan medlemsstat. En myndighet som överväger att stoppa en produkt får alltså inte begära in ytterligare information.

Motivera beslutet

Bevisbördan ligger hos myndigheten som skriftligen måste motivera varför produkten ska förbjudas. Detta innebär att myndigheten måste ange:

• de tekniska regler som beslutet ska grundas på
• tekniska eller vetenskapliga belägg för att det avsedda beslutet är motiverat
• en motivering som visar att beslutet är ändamålsenligt för att det eftersträvade målet ska uppnås och att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå det målet. Beslutet ska vara proportionerligt.
• en överklagandehänvisning och en hänvisning till företagets möjlighet att använda sig av Solvit. Läs mer om Solvit

Underrätta Kommerskollegium

Myndigheter och kommuner ska meddela sitt beslut till den ekonomiska aktören och till Kommerskollegium, som i sin tur meddelar EU-kommissionen (enligt SFS 2014:1039).

Myndighetens beslut ska notifieras inom 20 dagar via mejl till vår registratur tillsammans med kontaktuppgifter till ansvarig handläggare hos myndigheten. Det är viktigt att det tydligt framgår i meddelandet till oss att det är en notifiering enligt ömsesidigt erkännande. Hur beslutet ska vara utformat framgår i förordningen.

Vägledning från fall i Bulgarien

Kommissionen har yttrat sig över ett fall i Bulgarien då den behöriga myndigheten stoppade ett kosttillskott med vitamin D3 som lagligen saluförts i Grekland och Rumänien. Företaget fick avslag eftersom produkten överskred det nationella gränsvärdet för vitamin D i kosttillskott.

Men myndigheten följde inte den beslutsprocedur som finns i förordningen om ömsesidigt erkännande. Därför strider beslutet mot EU-rätten, enligt Solvit och EU-kommissionen. 

Läs mer om fallet: Viktigt att proceduren följs när en produkt stoppas inom EU