Vinjett-HABC.jpg

Handelspolitiskt ABC

Här kan du söka efter förklaringar till handelspolitiska termer, begrepp och förkortningar. Du kan söka i Handelspolitiskt ABC på tre sätt:

  1. Använd sökrutan.
  2. Sök direkt på bokstav.
  3. Sök i visa förkortningar. 

Ord som börjar med: E

EAC (East African Community)

EAC är en regional mellanstatlig organisation med Kenya, Tanzania, Uganda, Rwanda, Burundi och Sudan, som medlemmar. Länderna har upprättat en gemensam tullunion och har som ambition att fortsätta utveckla den regionala integrationen, med slutmål om en politisk federation. Flera länder är samtidigt medlemmar i andra regionala organisationer såsom COMESA och SADC.

Skriv ut

ECOWAS (Economic Community of West African States)

ECOWAS är en regional organisation i Västafrika som grundades 1975. Den har 15 medlemsstater: Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kap Verde, Liberia, Mali, Niger, Nigeria, Senegal, Sierra Leone och Togo. Syftet är att verka för ekonomisk integration och ambitionen är att på sikt skapa en gemensam ekonomisk och monetär union. Vissa av medlemsländerna har redan skapat en monetär union. Se UEMOA.

Skriv ut

EFTA (EFTA)

(European Free Trade Association)

Den europeiska frihandelsorganisationen EFTA består av Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. Organisationen grundades 1960 med målet att arbeta för frihandel och ekonomiskt samarbete i Europa. 1966 hade länderna infört tullfrihet för handeln med varor. 1994 trädde EES-avtalet mellan EFTA-länderna och EU i kraft. Danmark, Portugal, Sverige, Storbritannien och Österrika som varit med och grundat organisationen lämnade den när de blev medlemmar i EU.  

 

Skriv ut

EMU (Ekonomiska och Monetära Unionen)

EU:s ekonomiska och monetära union med den gemensamma valutan euro. Valutaunionen startade den 1 januari 1999. Sedlar och mynt i euro introducerades den 1 januari 2002.

Endast EU-medlemmar som uppfyller de så kallade konvergenskriterierna får delta. Dessa är fem ekonomiska krav avseende inflations- och räntenivå, växelkursstabilitet, statsskuld och budgetunderskott. 19 av EU:s 28 medlemsländer deltar fullt ut i EMU. Det är: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland samt Österrike.

Storbritannien och Danmark har rätten att stå utanför EMU om de så önskar. I Sverige hölls år 2003 en folkomröstning om euron. Majoriteten av de röstande sade nej till ett svenskt deltagande i valutaunionen. Se ECB

Skriv ut

EPA (Ekonomiska Partnerskapsavtal )

Förhandlingar om Ekonomiska partnerskapsavtal pågår mellan EU och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havsområdet) sedan 2002. Avtalen ersätter de särskilda och ensidiga preferenser som EU gav AVS-länderna under Cotonouavtalet och de föregående Yaoundé- och Lomékonventionerna. Dessa särskilda preferenser ansågs strida mot WTO:s regelverk, eftersom de utvecklingsländer som stod utanför AVS-gruppen inte fick lika förmånliga preferenser. EU beviljades 2001 ett undantag (waiver) för de särskilda preferenserna i WTO, men detta undantag löpte ut i slutet av 2007.

De avtal som nu förhandlas syftar till att ersätta handelsordningen i Cotonou med regionala frihandelsavtal. Den mest betydelsefulla skillnaden mellan ensidiga preferenser och frihandelsavtal är att WTO-regelverket kräver reciprocitet för frihandelsavtal vilket innebär att såväl EU som AVS måste erbjuda långtgående handelslättnader. Skillnaden mellan EPA:s och andra regionala frihandelsavtal som EU förhandlar, är att EPA:s innefattar ett bredare samarbete där handelsliberaliseringar sker parallellt med biståndsinsatser. Kopplingen mellan handel och utveckling ska vara en central del av avtalen.

Målet med partnerskapsavtalen är en smidig och gradvis integrering av AVS-länderna i världsekonomin och därigenom främjandet av en hållbar utveckling. Samarbetet är tänkt att öka handelsutbytet mellan parterna samt att stärka AVS-ländernas handelsförmåga och deras möjligheter att attrahera investeringar. Dessutom ska EPA:s bidra till att främja regional integration, det vill säga handel mellan AVS-länderna själva.

Förhandlingarna har blivit starkt försenade och endast en av de sju grupper som EU förhandlar med (CARIFORUM) hade ett fullständigt avtal när undantaget för de särskilda preferenserna löpte ut 1 januari 2008. Inom de övriga förhandlingsgrupperna beslöt sig en del av AVS-länderna för att ingå interimistiska EPA med EU och kunde därför fortsätta exportera varor tull- och kvotfritt till EU, medan resterande AVS-länder överfördes till GSP-systemet.

Interims-EPA omfattar främst varuhandel. Övriga handelsområden (tjänstehandel, investeringar, konkurrens etc.) har efter ingåendet av interimsavtal fortsatt förhandlas mellan EU och vissa AVS-länder, med målsättningen att nå fullständiga EPA.

Ansträngningarna att sluta interimsavtal fokuserade framför allt på de länder som inte är MUL-länder, eftersom de till skillnad från MUL-länderna som omfattas av Everything But Arms (EBA) i GSP, inte har tull- och kvotafritt tillträde till EU:s marknad. EU önskar att interimsavtalen så snart som möjligt skall ersättas av breda, regionala avtal som inkluderar ett större spektrum av handelsfrågor och samtliga länder i varje region.

Skriv ut

EPA (Ekonomiskt partnerskapsavtal med Japan)

Frihandelsavtalet mellan EU och Japan kallas också för ekonomiskt partnerskapsavtal. EU-Japan Economic Parnership Agreement, EPA.

Skriv ut

EDI (Electronic Data Interchange)

EDI innebär ett standardiserat, elektroniskt och till stora delar automatiserat informationsutbyte av strukturerad information mellan affärssystem, oberoende av plattform och format. Se Elektronisk Handel, Förenklade handelsprocedurer..

Skriv ut

EGA (Environmental Goods Agreement (EGA) )

I juli 2014 lanserades ett initiativ för att få till stånd ett avtal som liberaliserar handel med ”miljövaror” (Environmental goods agreement, EGA). Syftet är att eliminera tullar på varor som kan bidra till att uppnå miljömässiga och klimatmässiga mål, såsom att främja ren och förnybar energi, förbättra energi- och resurseffektivitet, kontrollera luftföroreningar, hantera avfall m.m.

Att liberalisera handeln med miljövaror och miljötjänster ingår i mandatet från Doharundan, men eftersom länder har olika uppfattningar om hur miljövaror och miljötjänster ska definieras och vilket angreppssätt som ska tillämpas, var det svårt att göra framsteg multilateralt. Som ett sätt att komma framåt initierades de plurilaterala förhandlingarna vilka 18 olika WTO medlemmar, inklusive EU, är parter i.

Parterna som förhandlar står för majoriteten av global handel i miljövaror. Förhandlingarna har pågått i ett antal år och även här har parterna haft svårt att nå i mål med förhandlingarna, mycket på grund av svårigheter med att enas om en definition av vad som utgör en miljövara. Om parterna enas är tanken att avtalet ska bli ett plurilateralt avtal på MFN-basis, dvs. att alla WTO medlemmar kommer att åtnjuta fördelarna med de eliminerade tarifferna.

Skriv ut

EAEU (Eurasien Ekonomiska Unionen)

Eurasien Ekonomiska Unionen etablerades år 2015. Ryssland, Vitryssland, Kazachstan, Armenien och Kyrgystan är medlemmar i EAEU. Samarbetet är en vidareutveckling av tullunionen mellan Ryssland, Vitryssland och Kazachstan (etablerat 2010) och syftar till ökad integration mellan sina medlemmar genom att nå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. EAEU är en tullunion som innebär att länderna har en gemensam handelspolitik och  tillämpar enhetliga tullsatser för import och en gemensam tullkod.

 

 

Skriv ut

EA (European Cooperation for Accreditation )

Samarbetsorganisation för nationella ackrediteringsorgan inom Europa (till exempel svenska Swedac). Organen ackrediterar bland annat laboratorier, inspektionsorgan och certifieringsorgan för att skapa öppenhet och gemensamt accepterade standarder.

Skriv ut

EEAS (European External Action Service)

När Lissabonfördraget trädde i kraft år 2009 inrättades ett nytt organ inom EU - den europeiska utrikestjänsten (EEAS). Utrikestjänsten leds av Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) och ska bistå representanten med att utforma och samordna EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. EEAS ska vara ett oberoende organ underställt den höga representanten, skiljt från Europeiska kommissionen och ministerrådet.

Utrikestjänsten kommer att bestå av dels en central organisation i Bryssel, dels EU-delegationer i länder utanför EU och vid internationella organisationer. De nya delegationerna inom EEAS ersätter Europeiska -kommissionens tidigare delegationer i länder utanför EU. EEAS är under uppbyggnad och ska vara fullt utbyggd år 2013.

Den höga representanten är ordförande i ministerrådet för utrikes frågor och vice ordförande i kommissionen med ansvar för yttre förbindelser. Den höga representanten är ansvarig att leda EU gemensamma utrikes och säkerhetspolitik och att samordna EU:s yttre åtgärder . Eftersom Lissabonfördraget explicit anger att handelspolitiken[JP1] ska vara en del av EU:s utrikespolitik är det inte uteslutet att EEAS kan komma in i beredning av handelsärenden inom EU. Även om ansvaret för handelspolitiken inom kommissionen fortsatt ligger på direktoratet för handelsfrågor (DG Trade). [JP1]Länka till Yttre handelspolitik

Skriv ut

EFSA (European Food Safety Authority)

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, placerad i Parma, Italien. Har i uppdrag att ge oberoende vetenskaplig rådgivning och information om risker i livsmedelskedjan, till exempel om hälsoeffekter av olika ämnen (tillsatser, mögelgifter, rester av bekämpningsmedel m.m.) i livsmedel. EFSA gör vetenskapliga riskbedömningar som ligger till grund för de beslut som fattas inom EU om hur riskerna ska hanteras genom olika typer av åtgärder.

Skriv ut

ERT (European Round Table of Industrialists)

European Round Table of Industrialists skapades 1983 för att driva på utvecklingen av EU. Organisationen består av 50 av Europas största företags ledare. Svenske företagsledaren Pehr G Gyllenhammar var en av initativtagarna till organisationen och var dess ordförande från start fram till 1988.

Skriv ut

ESF (European Services Forum)

European Services Forum är ett nätverk av representanter för europeiska tjänstesektorer. Organisationen arbetar bland annat aktivt för liberalisering av internationell tjänstehandel. ESF:s huvudområde är GATS-förhandlingarna (General Agreement on Trade in Services) och EU:s bilaterala avtal gällande tjänster och investeringar.

Skriv ut

ETSI (European Telecommunications Standards Institute )

Europeiska standardiseringsorganisationen med huvudsaklig inriktning på telekommunikationsprodukter och telekommunikationstjänster. Se även CEN, CENELEC.

Skriv ut

ECB (Europeiska Centralbanken)

ECB har ansvaret för penningpolitiken, det vill säga de åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla prisstabilitet, i EMU. Huvudverktyget är räntan, som ECB bestämmer för Euroområdet. Prisstabilitet är ett av de viktigaste målen för EU:s ekonomiska politik. Med prisstabilitet avses här att de årliga konsumentprisökningarna ska ligga under två procent. ECB, med säte i tyska Frankfurt, ägs gemensamt av valutaunionens medlemsländer genom sina respektive centralbanker

Skriv ut

EES (Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet)

(EFTA Surveillance Authority)

Associeringsavtal mellan EU och EFTA-länderna (utom Schweiz) som trädde i kraft 1994. Genom avtalet länkas EFTA-länderna till EU:s inre marknad och en enda gemensam europeisk marknad skapades.  I princip får länderna utanför EU anpassa sig till EU:s regelverk men får i gengäld delta fullt ut i de fyra friheterna - fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.

Sedan Sverige, Finland och Österrike 1995 blivit EU-medlemmar gäller avtalet endast mellan EU samt Island, Liechtenstein och Norge. Efter EU:s utvidgningar 2004, 2007 och 2013 blev de tretton nya medlemsstaterna också medlemmar i EES.

Avtalet övervakas av Europeiska kommissionen och EU-domstolen respektive EFTA:s övervakningsmyndighet, ESA, och EFTA-domstolen

Skriv ut

EG (Europeiska gemenskapen)

Europeiska gemenskapen betecknade tidigare, före Lissabonfördragets ikraftträdande, EU:s ekonomiska gren ("första pelaren") och omfattade tullunionen, den inre marknaden, EMU samt den gemensamma handelspolitiken mot utanförstående länder. EG (numera EU) är formellt medlem av WTO liksom de 27 medlemsstaterna

Skriv ut

EKSG (Europeiska kol- och stålgemenskapen)

Fördraget om den Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) var det första steget mot det som idag är den Europeiska Unionen (EU). EKSG-fördraget, som ingicks år 1951 mellan Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna, löpte ut den 23 juli 2002 efter att ha varit i kraft i femtio år. Avtalet syftade ytterst till att bevara freden mellan medlemmarna genom att ställa kontrollen av stål och kol under ett gemensamt regelverk

Skriv ut

EU (Europeiska unionen)

Europeiska unionen upprättades den 1 november 1993 då Maastrichtfördraget trädde i kraft. EU byggde ut den dåvarande Europeiska Gemenskapens (EG) nästan helt ekonomiska samarbete till att även omfatta en rad nya frågor, däribland rättsligt samarbete och utrikesfrågor.

Ur handelspolitiskt perspektiv är det viktigaste att EU är en tullunion samt har en gemensam inre marknad där de flesta länder dessutom delar en gemensam valuta, euron.

Principiellt är maktfördelningen inom EU den att Europeiska kommissionen lägger förslag på beslut som sedan ministerrådet och Europaparlamentet har att ta ställning till, ändra i och besluta om. Tvister löses i EU-domstolen. Se EU:s fördrag för mer om EU:s funktionssätt. Se även EU:s utvidgningar för unionens medlemsländer.

Skriv ut

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies